Elias Beanie

Här kommer bilderna på beanien, en slags mössa som är väldigt stor och hänger som en påse i nacken.

När jag började la jag på reliefmaskor och jag var nöjd hela vägen men efter en stund blev det uppenbart att mössan blev väldigt stor. Jag funderade till och med på att göra om den till en väska. Ja ni fattar. Bilden nedan är från den tiden...

Efter att Elias sagt att han absolut ville ha just den här och att den "inte alls" var för stor började jag minska antalet maskor och fick genom det lite mer "svampform" på kreationen. Nedan kan ni se bilder på slutresultatet. Elias är supernöjd och då är jag också det!



Här är han - så snygg...men jag vet inte om det verkligen är mössan som gör det?!

ab imo péctore - ur hjärtats djup

Goda Nyheter 3

Efter en helg med mina vänner sedan länge kommer jag ihåg hur det är att ha vänner. Goda nyheter, vänskapen.

Det är svårt ibland att hinna med att träffa folk, det känns lite som att jag åker fram och tillbaka mellan A och B medan livet forsar fram - vänner och vänskap stoppar till lite mitt emellan och man påminns hur det ska vara att leva.

Tur att man har sin make och barnen och VÄNNERNA.

I helgen var vi tjejer från kören på Smådalarö där Prästfruföreningen (ja det finns fortfarande en sådan, fast man kan vara med i den om man är en kvinnlig präst också, samt är utan make/maka) har ett ställe som heter Mariastugan. Där finns det hästmyror i badrummet och ett handfat man inte kan använda men också en mängd sängplatser, öppen spis och närhet till vatten.

Vi dansade i sängen till Tangomusik (se bild), åt god mat och firade Sonia som fyllde år.

Underbart! Tackar! Det behövde jag...

ur hjärtats djup, Nanna

Goda Nyheter 2

Det finns fortfarande underbart ärliga och vänliga människor!

För några dagar sedan tappade (!) jag mitt SL-kort.
Hemskt.
Mitt säsongs-SL-kort som går ut i december.
Dubbelt så hemskt.

Som Stockholmare fäster man sig skrämmande mycket vid sin möjlighet till kommunikation.

Jag var, milt uttryckt, ledsen.
Jag ringde och grät en skvätt i luren på Matts (han var på jobbet och tyckte att jag tog i väldigt mycket för att bara handla om ett kort).

Sedan kom jag på att jag kanske, ja kanske, kanske hade tappat det på ICA Ringen. För att inte tappa hoppet fullständigt så ringde jag dit.

"Då blir du glad nu" sa tjejen "för vi har det här. Du kan hämta det när som helst. Fråga bara efter mig".

Glädjeskutt.
Dubbelt glädjeskutt.

Mänskligheten är inte i fara. Människor är fina varelser. De är goda och ärliga och vänliga och lämnar in saker de hittar på golvet bland trasiga nötter och utspilld mjölk i matbutiken.
Jag älskar mänskligheten.

Tack!

Ab imo péctore, ur hjärtats djup!

Goda Nyheter 1

Trots att jag hankar efter med skolarbeten, hemmet inte städas tillräckligt, vi väntar på elektriker etc så introducerar jag ett nytt tema på inläggen här på bloggen.

Välkomna alla vänner till -
GODA NYHETER

I gråa tider, med slask och mörker och med julen flämtande i nacken behöver vi goda nyheter. Jag tänker inte förneka det mörka, men jag ska inte skriva om dem på minst en vecka!
Vi behöver positivism (ja visst är det härligt med språk!!) i våra liv.

I denna anda ber jag härmed att få berätta om flera glada, och "nya", nyheter.

Flera i bekantskapskretsen har fått barn. Till den vackra världen vill jag härmed välkomna Oscar och Li.

Sex veckor gamla Oscar föddes hemma på badrumsgolvet av modiga, vackra och isländska mamma Brynja. Den lille gossen är grundkursens egen lilla parvel och mycket mycket söt. Som det ska vara. Pappa är mångsysslare och importerar bland annat kokosolja. Mamma spelar piano på ett bländande sätt och är nybörjare vid orgeln.

Li, bara sju dagar gammal idag, är det nya kärleksbarnet till franska Antoine och danska Mia. Gratulationer till föräldrarna!
Pappa är pumpaälskande trädgårdsmästare som kan göra sin egen fläderblomsdricka utan att rynka pannan och mor är en designälskande tjej med med en kompis vars syster har en hund som heter Lila (om jag kommer ihåg rätt - fast jag var inte helt nykter när vi sågs - alltså hunden och jag).

Välkomna alla barnen till solen (att ge till ljuset heter det ju på italienska).

Ab imo péctore (ur hjärtats djup)

Temaidéer o dagens uppdrag 23 nov 08

Hejsan alla som läser!

I helgen har jag varit på Graninge stiftsgård å stoppat fullt med mat i magen...men inte bara det - utan jag har även kommit upp med lite idéer för nya inlägg. Jag kommer inte avslöja allt än...men om ni uppskattar att läsa så kommer det i alla fall snart ett eller två nya teman för blogginläggen.

Tills dess hoppas jag att ni kan hålla tillgodo med en liten, kort och kanske (?) snårig dagens uppdrag.

Idag gäller det att försöka avsluta eller fortsätta på ett projekt som ni har lagt av med eller fastnat i.
Du kanske hade tänkt att ta dig en spa-dag tex? Eller ringa ett samtal? Eller kanske avsluta ett handarbetesprojekt som du fastnat på?

1. Tänk efter vad du vill avsluta eller få igång igen (gör spa-dagen till en inpackning i badet etc)
2. Sätt igång (om det känns jobbigt så sätt timern på 15 minuter och lägg det sedan ifrån dig som det är)
3. Känn dig duktig, en bit i taget så löser du allt!!!

Jag ska försöka göra något åt Elias Beanie som har blivit som en hel väska - men vem vill ha en väska på huvudet? Det måste till något för jag vill inte repa upp den här gången...men jag har en plan...

Abimopéctore,urhjärtatsdjup

Reliefvirkningskurs

Jag var på kurs igår...jättetrevligt.

Jag trodde först att det skulle vara svårt att koncentrera sig eftersom det var efter en mycket lång dag i skolan - men det gick helt utmärkt!

Vi virkade en provlapp med reliefvirkning med fastmaskor och stolpreliefer - två tekniker för att skapa relief i virkningen. Skitkul!!!!

Det här kommer jag att berätta mer om framöver tror jag. Jag har redan bestämt att Elias beanie ska få korgreliefer på mitten - kommer att bli supersnyggt!

Kursen gick jag på Marias Garn på S:t Paulsgatan här i Stockholm...du hittar henne här...
Hon har dessutom lagt upp bilder från kvällen på sin blogg...det är jag i min fina hemmavirkade axelvärmare....där får man också se lite smakprov på teknikerna som jag nämde ovan...

Ab Imo Péctore, ur hjärtats djup...

Rasism - och jag märker inte en sjättedel

Först måste jag skriva om att jag skrev på en lista mot nazistvåld ute på stan i förra veckan och innan jag gick därifrån så slängde jag lite käft med killen med listan. Han hade väldigt mycket åsikter om nazister, inga positiva som ni förstår. Utan att föredra hela samtalet mellan oss så ville han väldigt gärna övertyga mig om vissa saker - bla att man inte skulle tillåta nazister att demonstrera - vilket jag var helt emot, av principskäl. En sak han sa då när jag försökte bredda debatten tänkte jag inte på förrän igår...
"Du kan välja" sa han "du är svensk, du ser svensk ut. Du kan välja. Men om en svart tjej eller kille kommer i närheten av dem så smädar de honom eller henne och skriker och är hotfulla."

Vår diskussion tog oss inte längre.
Jag kunde inte rubba min åsikt om just åsiktsfrihet och att vi alla har rätt att demonstrera - även de som inte har samma åsikt som vi själva, till och med dem som är helt emot allt vad människovärde och demokrati heter. Han kunde inte dämpa sin frustration. Förvisso förståeligt.

Eftersom jag "ser så svensk ut" får jag aldrig höra några rasistiska kommentarer men igår hörde jag en som fick mig att studsa till lite. Jag vet ju att människor har rasistiska åsikter - men på något sätt förstår jag det inte riktigt...

Jag var på väg genom spärrarna i Märsta och framför mig stod en kvinna och talade i mobiltelefon samtidigt som hon skulle genom spärren. Den hon valt fungerade inte så hon bytte till den bredvid.
Och så hände det. En halv sekund. En kort, liten (?), kommentar...
Framför henne står en kvinna som också ska genom spärren...vi kör det i slow-motion.

Precis innan den första kvinnan ska dra sitt kort vänder hon sig om mot kvinnan med mobilen och väääser
"Stå inte så nära mig!"
Det går en sekund innan jag förstår. Hon väser det till kvinnan för att hon är svart. För att hon är svart vill hon inte att hon ska stå så nära henne.

Obehagligt. Mycket mycket obehagligt. Och svårt att förstå om man inte själv drabbas. Jag börjar förstå vad mannen som demonstrerade mot nazistvåld pratade om.
Det är det där jag inte kan förstå, det där jag inte "kan välja". Och jag är så tacksam för det, skamset tacksam.

Obehagligt. Mycket mycket snabbt. Och mycket mycket obehagligt.

Överraskning på tuben

Idag har jag åkt mycket tåg. Men istället för att tala om vad alla normala bloggare skulle göra kommer jag endast att nämna dagens kaos lite grann och istället fokusera på en överraskning som väntade mig på min färd hem ikväll.

Först då...elfel. Ja - är det inte typiskt. Idag blev jag, förutom sen, också evakuerad...en story i sig. Mikrofonrösten var ovanligt rädd och artig..."ursäkta...slå mig inte..." ungefär. Tyst och försynt berättade han att vi måste evakueras från tåget och att vi måste vänta på personal. En metallstege ner från tåget och en lång väg tillbaka till centralen. Ojojoj.

För det andra vill jag bara säga att det känns helt otryggt det här med elfel. Vad sjutton...tänk om det händer något värre och elen brakar - det kommer inte bara bli kaos utan farligt också....var finns backupen? Någonting måste ju finnas som skydd så att inte sådant här får hända? Eller finns inte det? Tänk om det blir krig? Eller vi utsätts för ett terrordåd? Vad göra då?

Nu till fokuset då...jag blev knackad på axeln när jag och Matts klev ur tunnelbanan ikväll.
"Heter du möjligtvis Nanna?"
"Jaaa??" (jag sa det nästan förvånat...som om jag egentligen inte hette Nanna ;-))
"Jag heter Sandra Lindqvist och jag gick på dagis med dig..."

Herre Gud! Jag har alltså förändrat mig så lite att man inte bara känner igen mig från dagis - utan också kommer ihåg mitt namn och funderar på vad som har "hänt med mig" som hon uttryckte det.

Jag kände igen henne också...men jag hade aldrig kunnat komma på hennes namn - eller placerat henne till dagis.

Vi har gått på killingen och geten i flera år - men sådant minne har inte jag.
Jag är stum av beundran inför Sandras dock. Wow.

Ab imo péctore!

Kallt kallt kallt och när saker skaver lite grann

Det är svinkallt.
Det är mörkt.
De gamla vattenpustarna har blivit isfläckar och jag känner inte mina tår.
Ibland undrar jag varför vi bor här egentligen?

Idag hade jag fått ett stort antal mail om stort och smått här i världen.
Ett av dem handlade om en person som jag går en kurs tillsammans med.
Vi hade föreläsning i onsdags och hon reagerade på vad föreläsaren sa.
Det utvecklades till att bli en stor maildiskussion som är väldigt kul att läsa...och jag ville bara säga det att jag tror att det är väldigt viktigt att inte köpa allt som alla säger.

Det är viktigt när det skaver och när vi inte håller med varandra. Det är viktigt att säga ifrån om man känner att man behöver det.

Ja det var bara det, men det kan vara nog så svårt och stort...

Ur Hjärtats Djup - Ab Imo Péctore

Vinterns första snö...

Nu har den kommit - vintern.
Den inföll i år vid 13:10 och förevigades av den underbara kameran...
Kajsa och jag har just sett klart på Mamma Mia! och vi sjöng med - vår egen sing-a-long-version!
Sedan var det bara att lyssna på originallåtarna på Kajsas Ipod och dansa loss!



Kajsa har önskat sig jul redan i mer än en månad så vi förevigade "snöflickorna" på balkongen...GOD JUL

Ur Hjärtats Djup - Ab Imo Péctore...
ps. för den som vill kan man kolla in hur man försöker skapa svenskt julbord i Sheffield på Annas blogg...ds

Full av flum

En heldag i skolan. Forumdag med tema beroende och dans. Härlig kombi va?

Alla klasser, utom vår, börjar ett. Vi börjar nio med Skap och Zigge Ztarduzt. "Skapet" visar sig vara metodiskt och det blir en del skriva och lyssna även på denna lektion, i slutet gör vi dock en start inför nästa verkstadsgudtjänst och det är för jobbigt att förklara allt kring det här - men - just idag skulle vi välja en psalm i en viss kategori (vår grupp hade våren). Sedan skulle vi gestalta den på något vis och det blev helt flummigt och rörigt med bland annat dans, pantomim och en absurd installation.

När skapet var klart började dagen så med tre genomgångar kring beroende bl.a. av två forskare/psykologer från Maria Ungdom. Det var ett intressant tema dock, spelberoende var i fokus och jag lärde mig mycket.

Efter en lång dag var det dags för kulturell underhållning.
En dansgrupp skulle uppträda...Det visade sig vara en halvtimme långt. Jag spelade in en mycket kort snutt som är ganska typisk för hur resten av föreställningen var...helt otroligt. Och det är verkligen kul att alla ska ta detta på så stort allvar. Det är konst liksom. Och då ska man absolut inte skratta. Eller bua. Istället ska vi artigt applådera. Och applådera. Tills tjejerna kommer in igen. För det är de ju värda - eller? Döm själva...




Min fråga är: Är det konst? Eller bara konstigt?

Ab imo péctore

Dagens uppdrag slutfört 11 november 08

Trots trötthet sjöng jag idag med A Song And A Jug Up.
Vi gjorde en del vanliga låtar och sedan körde vi igenom några som vi funderade på att lägga till...jag sjöng också Tre små gummor som om jag vore full (på begäran).

Om det som var lite mer allvarligt sa Kajsa:

1. Trevligt
2. Vackert
3. Gosigt

Jag är så stolt. Haha,

AB IMO PÉCTORE!

Virkbeskrivning och dagens uppdrag 11 nov 08!

Ett härligt brev fick jag igår - två virkbeskrivningar från 60-talet. Ett på dam- och herrhatt med litet brätte och ett med en sportrock och hatt med brett brätte!
Sååå fantastiska och fina! Det är så kul med sådana här mönster...de ger så mycket att bara se dem...jag är mycket nöjd med mina inköp.

Mönstren är köpta på Lily of the Valley som egentligen säljer mest secondhandkläder.
Tjejen som har sidan har också en blogg där hon och en kompis ger varandra kreativa uppdrag varje dag...en rolig sida för den som är intresserad av att inspireras till mer kreativitet...

Annars kan jag rekommendera fotoprojektet där fantastiskt duktiga fotografer porträtterar den man älskar mest i världen - också en sak att ta efter!

Dagens uppdrag skickas också med här...inspirerat av dessa två webbtips!

1. Gör någonting kreativt! (fotografera, måla, skriv, spela, sjung, skulptera, handarbeta osv)
2. Visa någon annan vad du gjort, kanske på din blogg eller någon annan sida eller bara för en kompis...be att få tre positiva ord om det du har gjort.
3. Skriv ner de tre positiva orden på en lapp och sätt den så att du ser dem imorgon!
4. Var stolt över dig själv!

Som vanligt är det extra kul om ni meddelar mig om ni hittade på något! Tack för danskommentaren Anna!

Ab imo péctore (UR HJÄRTATS DJUP)

Hur det gick med dagens uppdrag...10 nov 08

Jag hade svårt att välja vad jag skulle lusläsa. Ville gärna välja någonting som jag skrivit själv och beslöt mig först för en dikt jag skrev som tonåring och sedan för ett brev jag skrev till två konfirmander (kompisars söner) förrförra året.

Av rent praktiska skäl tog jag dikten, den är ju trots allt mindre platskrävande!
Den är skriven på min äldsta systers landställe i Uppland och längst ner på pappret, efter dikten, står det noterat:

"Sen höst 1999. Boda. Jag och Lena plockar svamp och tar långa promenader. Men jag vill nog helst vara inne och sova. Det är en lyx att vara själv och hinna tänka."

Så här lyder den:

Jag är en lufs
sitter i stugan
kurar
eller går långt före
alla andra
och myser
i stora tröjor och raggsockor

Som en blodigels
sugmun
blir jag
när det är dags
för kramen
Vill aldrig släppa

Jag är en parasit
kryper under huden
värmer mig där

rullar ihop mig
och lutar huvudet
mot blodströmmen

Det som slår mig är den konstiga känslan av att ingenting förändras, för lite i alla fall. Jag är fortfarande glad om jag får vara ensam ibland och jag anser det fortfarande vara en lyx att hinna tänka.
Dikten är så köttig på något vis. Det är sällan jag skriver så. Så blodigt och slemmigt...usch, blodiglar...blä!
Men jag gillar det där sista, kryper under huden för värme och att luta huvudet mot blodströmmen.
Det gillar jag. Fortfarande. Jag gillar orden och hur man kan se sig själv som ett litet barn i mammas mage nästan när man läser det. Så där hopkrupen. Så där omsluten. Och varm.

En nybliven vän till mig, islandsfödda Brynja, födde nyss en pojke på badrumsgolvet hemma, jag tänkte på henne och babyn när jag fick de där tankarna om barnet i magen. Alla gratulationer till den familjen, kanske får jag någon gång i framtiden anledning att skriva ett brev till den pojkens konfirmation - då är cirkeln sluten...

Ur hjärtats djup (AB IMO PÉCTORE)

Dagens utmaning 10 november 08!

Dagens uppdrag blir att under kvällen läsa eller skriva en dikt eller kort berättelse.
Det kan vara en som du tycker mycket om eller något som du aldrig har läst förut.
Sedan ska du:

1. Läs igenom dikten som du valt eller skrivit...
2. Läs en gång till och fundera på om det är någonting som du fastnar särskilt för...
3. Varför tycker du om den? Varför gillar du den inte?
4. Drick lite rödvin, en kopp te eller varm choklad eller någonting njutningsfullt och känn dig kulturell och kreativ!

Jag kommer att meddela hur mitt uppdrag gick senare...
AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)

Utmanad och redo!

Jag har blivit utmanad av Anna.

Här kommer mina svar:

4 arbeten jag haft i mitt liv:
1. Ogräsrensare
2. Vårdbiträde inom äldreomsorgen (alla borde jobba inom vården - som allmänbildning)
3. Administratör inom fjärrvärmefältet (jajamen!)
4. Kyrkvaktmästare

4 filmer jag kan se om och om igen:
1. Stranger Then Fiction
2. Kill Bill 1 och 2
3. Little Miss Sunshine
4. Dansfilmer typ; Make it Happen, How She Move eller Step Up

4 ställen jag bott på:
1. Stockholm, Söder, T-Skanstull, Götgatan
2. Stockholm, Kungsholmen, T-Fridhemsplan , Arbetargatan
3. Stockholm Kungsholmen, T-Stadshagen, Stadshagsplan
4. Stockholm, Söder, T-Mariatorget eller T-Medborgarplatsen, Björngårdsgatan

4 tv-serier jag gärna ser:
1. Nero Wolf
2. Supernatural
3. Studio 60 on The Sunset Strip
4. Kingdom eller Avatar - the last airbender (haha vilken kombo!)

4 ställen jag vill åka till:
1. Island
2. New Zeeland och Australien
3. Sheffield såklart!
4. Tjörn

4 favoriträtter:
1. Sushi - mest lax o avocado
2. Grillat - typ allt och så ska det finnas såser och sallad!
3. Lax i alla former
4. Burger King-meal plus allt och Chili Cheese efter en lång natt med mycket alkohol.

4 ställen där jag trivs:
1. Hemma med Matts
2. Framför datorn
3. På Södermalm - överallt utom vissa delar av Hornstull och bakom Sofia kyrka.
4. På Sigtuna Folkhögskola, överrallt men bästa köket är Kantarellen!

Jag utmanar:

Per och sen får han utmana någon mer...

Mitt uppdrag idag! 8 november 08

Dagens uppdrag:

1. Ladda med en låt du gillar
2. Bestäm en plats där du kan ta ut dig (och svängarna!)
3. Kör låten på hög volym (kanske i MP3-lurarna, kanske på stereon...)
4. Let yourself loose! Och förlora dig i musiken - DANSA!

Jag ska köra Just Dance med Lady Gaga, det känns som ett bra beat för dagen.
Meddela gärna vad ni valde...kanske någonting helt annorlunda??!!

UR HJÄRTATS DJUP (ab imo péctore)

Biljettköpet eller vansinnet i Prag

När jag och min make gifte oss firade vi direkt med bröllopsresa. Resan gick via flyg ner till Ungern för att fortsätta via östra Europa till Tjeckien. Det är egentligen inte resan jag vill behandla här...det är hur man kan bli behandlad av myndigheter eller liknande. Tanken på den här händelsen kom upp när jag läste min vän Annas blogg. Hon bor sedan flera år i Storbritanniens stålstad Sheffield och berättade en dråplig historia om när hon skulle gå på posten.

Från Ungern skulle vi ta tåget mot Prag. Budapest har en fantastisk tågstation, vacker och nedgången. Här arbetade några få med internationella tåg, det var lätt att hitta till biljettkassan och väl där fick vi handskrivna (!) biljetter. Det gick fort och var ett nöje.

När vi kommit fram till Prag hade vi det mycket trevligt, där är vackert och fullt av trevliga ölställen. Men servicen var kanske inte det som staden tog hem poäng på.

När vi småningom skulle resa hem visade sig Prags tågstation nämligen vara rena Kafkaromanen!

Det kändes som om ingen visste någonting.

Det fanns ungefär trettio luckor och de flesta var stängda. Vid två fanns långa köer och vid tre andra, en bit bort, lite kortare. Ovanför luckorna fanns inga skyltar, endast siffror.

Första frågan var vart vi skulle ställa oss i kö. Vi gick till informationsdisken. Den var placerad som en korvmoj en bit därifrån. "International information" stod det där på en lapp. "Information in English" stod också att läsa i ett av fönstren.

Denna information visar sig vara den enda vi får. Kvinnan där talar nämligen inte engelska särskilt bra. Men hon skäller på oss. Och vi förstår brottsstycken, hon är arg på oss för att vi vill ha information på engelska. Jag försöker argumentera men då slutar hon helt med engelska språket och skriker endast på tjeckiska. Jag drar mig därifrån och vi bestämmer oss för att prova en av de långa köerna.

En halvtimma senare är vi framme vid luckan. Här talas heller inte engelska men vi förstår att det här inte är internationella biljetter, det kan man köpa i de andra luckorna. Mannen pekar åt höger. Han ler inte. Ingen ler.

Så ställer vi oss i nästa kö. Denna gång kommer vi lite snabbare fram till kvinnan i luckan. Hon är först behjälplig.

Jag: Vi skulle vilja köpa två biljetter till Stockholm tack.
Kvinnan i luckan: När vill ni åka?
Jag: Helst imorgon men det går bra på torsdag också.
Kvinnan i luckan (lätt irriterat): När vill ni åka?
Jag: Ehm...tja, imorgon eller torsdag.
Kvinnan i luckan (nu klart irriterat): Ja ja, men när vill ni åka?
Jag: Du menar vilken tid?
Kvinnan i luckan nickar.
Jag: När som helst...när går tågen?
Kvinnan i luckan: Det vet jag inte.
Jag: Ursäkta?
Kvinnan i luckan: Det vet jag inte. När vill ni åka?
Jag (helt förvirrad): Jag vet inte när tågen går...så det vet inte du heller? Men vem vet det då?
Kvinnan i luckan (väldigt ilsket): Det måste ni ta reda på! Det gör man i hmhmhm-luckan vid tabellinformationen.
Jag: Var ligger det någonstans då?
Kvinnan i luckan nickar lätt åt höger med huvudet åt andra sidan stationen:
De stänger om fem minuter, tillägger hon.

Panik.
Vi springer runt, uppför några trappor och runt knuten (det finns nämligen en skylt åt det hållet). Ingenstans är det öppet, det verkar helt tillbommat. Vi springer nerför trapporna, eller jag springer nedför trapporna eftersom Matts mest svär.
Runt knuten igen, ännu längre ner i ett hörn finns en liten öppning och jag går in där. Innanför valvet finns ett litet rum där två personer sitter bakom nya luckor och jag störtar fram till en och frågar vart jag kan få reda på när tågen går.

Vi har tur. Det är rätt ställe! Hurra!
Mannen som jag pratar med ler lite grann i alla fall och har en dator (!) där han kan visa när tågen går. Han skriver ut en tabell till mig, för morgondagen och en för torsdagen.
Man ser tydligt de byten av tåg man måste göra.
Härligt.

Tillbaka till internationella luckorna. Kön går långsamt framåt. Väl framme hos samma kvinna (jag tänkte att det skulle vara enklare än att förklara igen...) frågar jag ytterligare en gång om två biljetter till Stockholm.

Kvinnan i luckan: När ska ni åka?
Jag (stolt): Klockan 9:12.
Kvinnan i luckan: Och ni vill åka imorgon? Klockan 9:12?
Jag: Ja, just det.

Paus

Kvinnan i luckan: Och vart ville ni åka?
Jag: Stockholm, Sverige.
Kvinnan i luckan (kallt): Det går inte.
Jag (förfärat - jag har ju gjort allting och stått i fem köer!): Va?
Kvinnan i luckan: Det går inte.
Jag: Varför inte det?
Kvinnan i luckan: Det går inte att åka till Stockholm.
Jag: Varför inte det?
Kvinnan i luckan: Det går inte.
Jag: Ja men varför? Vi har ju fått fram tiden för avgång, det står ju här hur vi ska åka!
Kvinnan i luckan (iskallt och utan ansiktsuttryck): Ja, men det går ändå inte.

Paus - jag försöker tänka, det är svårt. Varför skulle hon inte säga det från början? Och varför skulle det inte gå att köpa en biljett till Stockholm? Jag famlar efter halmstrån...kanske kan vi komma någon annanstans där inte alla är vansinniga...

Jag: Kan vi köpa biljetter till en annanstans plats i Europa?
Kvinnan i luckan: ?
Jag: Alltså…kan vi köpa biljetter till Berlin?
Kvinnan i luckan: Ja det går bra.
Jag börjar fatta och flyttar mig längre norrut: Kan vi åka till Köpenhamn?
Kvinnan i luckan: Ja det kan ni göra.
Jag: Så vi kan inte köpa biljetter till Stockholm men till Köpenhamn går det bra?
Kort nick från Kvinnan i luckan.
Jag (desperat): Då vill vi köpa två biljetter till Köpenhamn och vi vill åka vid 9:12 imorgon.
Kvinnan i luckan: Vilket tåg ska ni åka? Vilket nummer har det?

Jag läser febrilt min lapp och där, underbara syn, finns ett tågnummer med!
Jag läser innantill och kvinnan knappar in någonting, hon nämner en summa som vi ska betala och jag tar fram mitt Visa-kort.
Kvinnan i luckan: Det där kan du inte betala med.
Jag: Va?
Kvinnan i luckan: Du måste gå till luckan här bredvid. Det är den enda som tar kort.

Vi ställer oss i nästa kö. Vad ska vi annars göra? Matts är arg och går iväg lite då och då och skriker i den tomma salen. När vi kommit fram till rätt lucka (förhoppningsvis) haspar jag snabbt ur mig all information och jag ser hur han knappar och jag får tydligen godkänt eftersom jag kan lämna kort och så småningom får två biljetter med byte i Berlin.

Pust och stön.
Äntligen.

AB IMO PÉCTORE!

Presidenter och bostadsrättföreningens styrelse

Alla kommenterar presidentvalet i USA och man vill ju inte ligga efter. Det verkar som att alla är nöjda med Obama som segrare...och det kan man förstå. Speciellt i Europa tror jag att det finns en tydlig misstänksamhet, om inte öppet förakt, för Bush. Obama känns mycket mer trygg och det är ju härligt paradoxalt ehuru han är en valsegrare som så många, innan valet, trodde var helt omöjlig.

Det är den sanna amerikanska drömmen - du är din egen lyckas smed!
Och Obama visade att man kan.

Stockholms domprost, Åke Bonnier kommenterar valet i sin blogg...han nämner Martin Luther Kings I have a dream och jag måste säga att det är en väldigt lämplig association i mitt tycke. Wake up, wake up where ever you are! Nu har det redan hänt grejor på andra sidan Atlanten...hoppas att Mr O's presidenttid leder mot än fler positiva förändringar!

Det är annars svårt att tänka på läget i världsekonomin eller historiska val eller tv-program osv.
Istället för att fokusera på världsläget är det istället bostadsrättföreningens läge vi i hushållet måste lägga energi på.

I vår förening är det tumult. Det är ingen reda och ingen ro.

Vi som bor i detta kvarter på Söder i Stockholm vill ju bara bo och leva och bo och leva. Kan folk inte sluta skrika och se till att bovar hamnar bakom lås och bom och att rediga människor utan giriga baktankar kan se till mer verklighetsförankrade förändringar här på vår gård.

Brev och PM från en framtida styrelse innehåller förhoppningsvis som mest upphetsad information kring cykelställ på gården och inte information kring ekobrottslighet...ge oss styrka!

AB IMO PÉCTORE

Imorse låg dimman tät över Stockholm och min svärson tog några nästan "utomjordiska" bilder från vår balkong ner mot innergården. Tänk vad friden kan svika ögat.

Färdig skir mohairsjal!

Nu är den äntligen klar! Här är bilderna...jag har redan fått komplimanger - tackar så mycket för det.
Den är extra skön eftersom den inte kliar och trots sin lätthet är varm.
Jag känner mig helt klart redo för kylan nu när jag har min "stola".
För att se hur detaljer ser ut kan ni kika på mitt gamla inlägg om den.
Garn och mönster från Sallys Garn på Ringvägen.

Gråta en skvätt

Det är så bra att gråta ibland.
Idag var jag ledsen för att jag var trött.
Och sedan grät jag en skvätt.
För att till slut ta närbilder på det gråtna ögat.

Jag tror att vi visar våra känslor alltför sällan.
Vi kapslar in dem och får som spända ballonger i bröstet som bara väntar på att gå sönder, spricka i en enda enorm känslofest. Ibland fungerar sådant bra och ibland är det sämre, vissa går in i väggar, blir deprimerade eller får ångest. Ut med känslorna vänner! Det är bättre och så kan de ebba ut under gråten.

Så gråt.
Och andas ut.

AB IMO PÉCTORE

Sång och musik på 30-årskalaset

Det är någonting med levande musik som gör att alla tillställningar blir superba!

På Jerrys skiva blev det mycket i en salig blandning.

• Körsång och allsång med kamplåtar
• Kaya Ålander sjöng och spelade (lika bra som vanligt...och min favvosång med henne; Varför vi sjunger...jag börjar alltid gråta)
• Jerry som är typ bäst i hela Sverige på dragspel spelade solo för sin nya kille (grattis till tre månader!)
• Olle (fiol), Jerry (dragspel) och Kennet (piano) kompade och spelade lite själva...über!
  
• Tre av Jerrys vänner (sorry att jag inte kan namnen) spelade gitarr och sjöng.

Ja så där höll det på. Om Matts kunnat komma med som planerat hade vi nog ställt upp med den engelska låten "Adieu Sweet Lovely Nancy". Tyvärr blev det inte så men det gjorde ju ingenting när allt kom till kritan...det var så fullt av musik, sång och tal att det räckte!

När jag fyller 30 själv (om ett och ett halv år) ska jag försöka få alla att göra samma sak och sjunga aschlet av sig! Välkomna till alla mina vänner, jag snor idén om öppen scen från Jerry - jag tror att han glatt förlåter mig!
Vi ska sjunga mer i våra liv! Och spela musik om vi kan det.

Som tillägg kan här göras att ett familjeprojekt i år förhoppningsvis kommer att bli att spela in en liveplatta med jullåtar!!! Jag hoppas att det blir av för något roligare att få i julklapp kan man ju inte tänka sig! :-)
Vi håller just på med praktiska förberedelser och väljer bland annat låtar. Vilka låtar måste man verkligen ha med? Vilka jullåtar vill man absolut inte ha med?

AB IMO PÉCTORE

Det är så mörkt och jag är så sjuk

Stackars mig!
Ämlig är jag så det kan räcka...
det är mörkt och kallt
och till råga på allt
verkar det som näsan börjar läcka!

Ja ni fattar. Det är få gånger det är lockande att gå upp tidigt för att åka långt - men vanligtvis gör man det. Inte idag, hela helgen har jag känt mig risig så nu kurerar jag mig. Det är bara det att jag får så väldigt dåligt samvete.
Så här ser jag ut idag, ett ganska förskonande foto med finnar, tröjan ut-och-in och glasögonen på sne'.

Man borde vara på plats, man kan inte svika sina studiekamrater osv. Det är lätt att börja snacka om att man inte bör gå till skolan eller arbetet med sjukdom i systemet men när det väl kommer till kritan är det oftast svårt att hålla sig borta. Jag är uppfostrad med att man måste gå ändå och det är bra - till en viss gräns. Jag har börjat känna efter lite bättre nu i alla fall.
Idag ska jag gå emot mitt "samvete" och vara hemma och tryna och försöka dricka varmt och vara allmänt snäll mot kroppen och knoppen!

AB IMO PÉCTORE!

Vad ska man ha på sig?!

Ikväll ska jag på skiva...30-årsskiva. Det ska bli så skoj så, men just nu är det mest lite panikkänsla inombords - för vad ska man ha på sig?!

Normalt är det väldigt kul att klä upp sig för fester - det är något jag gillar. Den här gången kan jag inte riktigt reda ut tankarna.
Anledningen för att det är svårt den här gången är flera, låt mig dela med mig och se om det är solklart för er.

Först är det så att det råkar vara lördagen den första november, i år är detta både Alla helgons dag och Allhelgonadagen. I Sverige är det ju relativt ovanligt än så länge att ha Hallowen-fest och med alla dagarna som heter något med helgon som flyger runt är det ganska vanligt att en sådan fest hamnar på en annan dag än den 31 oktober (då den firas i tex USA).
Så nu är frågan - ska man ha lite mer läskiga grejer på sig? Eller ska man helt ignorera datumet?
Min man tyckte att jag skulle ha svart på mig - och en pumpabrosch! Först skrattade jag bara och sedan blev jag osäker - tänk om det är något sådant som jag bör fundera på.

För det andra har min värd för kvällen skrivit ett förtjusande, men ganska förvirrande, klädkod till festen i fråga. Det är ju såklart detta som gör beslutet så mycket svårare den här gången. Det står nämligen såhär: "Kom som Du är, lämna smokingen och aftonklänningen hemma. Jeans och T-tröja funkar gott och väl!"

Okej jag kör på det, det blir jeans och tröja, men det känns lite nedklätt på ett så stort firande som det här är. Plus att det är stor chans till att resten av gästerna är helt fantastiskt klädda. Nåja, vad är väl en bal på Långholmens folhögskola!
Helt fantastisk!

ps. en vän till mig ska gifta sig i februari nästa år och visade mig hur inbjudningarna till bröllopet såg ut och där var klädkoden: Kostym, fint.
Jag känner själv inte igen just den här typen av klädkod, vad betyder fint i förhållande till kostym? Även om detta inte är en formell typ av klädkod tyckte det var gulligt i alla fall och det är alltid svårt när det gäller bröllop och finare tillställningar. ds