En heldag i skolan. Forumdag med tema beroende och dans. Härlig kombi va?
Alla klasser, utom vår, börjar ett. Vi börjar nio med Skap och Zigge Ztarduzt. "Skapet" visar sig vara metodiskt och det blir en del skriva och lyssna även på denna lektion, i slutet gör vi dock en start inför nästa verkstadsgudtjänst och det är för jobbigt att förklara allt kring det här - men - just idag skulle vi välja en psalm i en viss kategori (vår grupp hade våren). Sedan skulle vi gestalta den på något vis och det blev helt flummigt och rörigt med bland annat dans, pantomim och en absurd installation.
När skapet var klart började dagen så med tre genomgångar kring beroende bl.a. av två forskare/psykologer från Maria Ungdom. Det var ett intressant tema dock, spelberoende var i fokus och jag lärde mig mycket.
Efter en lång dag var det dags för kulturell underhållning.
En dansgrupp skulle uppträda...
Det visade sig vara en halvtimme långt. Jag spelade in en mycket kort snutt som är ganska typisk för hur resten av föreställningen var...helt otroligt. Och det är verkligen kul att alla ska ta detta på så stort allvar. Det är konst liksom. Och då ska man absolut inte skratta. Eller bua. Istället ska vi artigt applådera. Och applådera. Tills tjejerna kommer in igen. För det är de ju värda - eller? Döm själva...
Min fråga är: Är det konst? Eller bara konstigt?
Ab imo péctore
Alla klasser, utom vår, börjar ett. Vi börjar nio med Skap och Zigge Ztarduzt. "Skapet" visar sig vara metodiskt och det blir en del skriva och lyssna även på denna lektion, i slutet gör vi dock en start inför nästa verkstadsgudtjänst och det är för jobbigt att förklara allt kring det här - men - just idag skulle vi välja en psalm i en viss kategori (vår grupp hade våren). Sedan skulle vi gestalta den på något vis och det blev helt flummigt och rörigt med bland annat dans, pantomim och en absurd installation.
När skapet var klart började dagen så med tre genomgångar kring beroende bl.a. av två forskare/psykologer från Maria Ungdom. Det var ett intressant tema dock, spelberoende var i fokus och jag lärde mig mycket.
Efter en lång dag var det dags för kulturell underhållning.
En dansgrupp skulle uppträda...
Det visade sig vara en halvtimme långt. Jag spelade in en mycket kort snutt som är ganska typisk för hur resten av föreställningen var...helt otroligt. Och det är verkligen kul att alla ska ta detta på så stort allvar. Det är konst liksom. Och då ska man absolut inte skratta. Eller bua. Istället ska vi artigt applådera. Och applådera. Tills tjejerna kommer in igen. För det är de ju värda - eller? Döm själva...Min fråga är: Är det konst? Eller bara konstigt?
Ab imo péctore
