En heldag i skolan. Forumdag med tema beroende och dans. Härlig kombi va?
Alla klasser, utom vår, börjar ett. Vi börjar nio med Skap och Zigge Ztarduzt. "Skapet" visar sig vara metodiskt och det blir en del skriva och lyssna även på denna lektion, i slutet gör vi dock en start inför nästa verkstadsgudtjänst och det är för jobbigt att förklara allt kring det här - men - just idag skulle vi välja en psalm i en viss kategori (vår grupp hade våren). Sedan skulle vi gestalta den på något vis och det blev helt flummigt och rörigt med bland annat dans, pantomim och en absurd installation.
När skapet var klart började dagen så med tre genomgångar kring beroende bl.a. av två forskare/psykologer från Maria Ungdom. Det var ett intressant tema dock, spelberoende var i fokus och jag lärde mig mycket.
Efter en lång dag var det dags för kulturell underhållning.
En dansgrupp skulle uppträda...
Det visade sig vara en halvtimme långt. Jag spelade in en mycket kort snutt som är ganska typisk för hur resten av föreställningen var...helt otroligt. Och det är verkligen kul att alla ska ta detta på så stort allvar. Det är konst liksom. Och då ska man absolut inte skratta. Eller bua. Istället ska vi artigt applådera. Och applådera. Tills tjejerna kommer in igen. För det är de ju värda - eller? Döm själva...
Min fråga är: Är det konst? Eller bara konstigt?
Ab imo péctore
Alla klasser, utom vår, börjar ett. Vi börjar nio med Skap och Zigge Ztarduzt. "Skapet" visar sig vara metodiskt och det blir en del skriva och lyssna även på denna lektion, i slutet gör vi dock en start inför nästa verkstadsgudtjänst och det är för jobbigt att förklara allt kring det här - men - just idag skulle vi välja en psalm i en viss kategori (vår grupp hade våren). Sedan skulle vi gestalta den på något vis och det blev helt flummigt och rörigt med bland annat dans, pantomim och en absurd installation.
När skapet var klart började dagen så med tre genomgångar kring beroende bl.a. av två forskare/psykologer från Maria Ungdom. Det var ett intressant tema dock, spelberoende var i fokus och jag lärde mig mycket.
Efter en lång dag var det dags för kulturell underhållning.
En dansgrupp skulle uppträda...
Det visade sig vara en halvtimme långt. Jag spelade in en mycket kort snutt som är ganska typisk för hur resten av föreställningen var...helt otroligt. Och det är verkligen kul att alla ska ta detta på så stort allvar. Det är konst liksom. Och då ska man absolut inte skratta. Eller bua. Istället ska vi artigt applådera. Och applådera. Tills tjejerna kommer in igen. För det är de ju värda - eller? Döm själva...Min fråga är: Är det konst? Eller bara konstigt?
Ab imo péctore
Jag hade definitivt skrattat. hahahahahaha :) O herregud jag klarar inte sant dar. Tank dej Thomas i publiken ocksa, haha, minns du honom? Jag minns en lektion pa LHS med en tant som skulle prata om samhalle kultur oh larande och hon hade typ trettiotre broscher pa sej, ganska njarta och glittriga allesammans. Gud vad vi skrattade. Jag vill inte jamfora detta med broscherna, men bara den kanslan att man inte far skratta gor ju att man vill det. Men dom dansade ju snyggt. Men skulle det ha nagonting att gora med somn? Jag ar lite lost. Vi skulle ha dansat vart foredrag om runorna. Jag minns sarskilt att vi fick bast kritik far vara sammansvetsade outfits, som inte ens var meningen, hahaha. Lycka till i plugget :)
SvaraRaderaNanna, tanker du inte gora mitt spraktest? :) Sista chansen NU! Mandag morgon kommer svaren :)
SvaraRadera