lördag 1 augusti 2009

Pride, konst och länkar till annat

Sedan tidigare hade jag, liksom så som många andra bloggare gör, tänkt kommentera att Prideparaden genomfördes i Stockholm igår. Festivalen har pågått i nästan en vecka.

Jag tänkte säga något om att vi behöver en pridefestival någon gång varje år eftersom vi då kan fokusera lite på en fråga som behöver diskuteras, dvs debattera kring hur hbt-personer behandlas i samhället, om de ska få gifta sig i kyrkan etc.
Jag lyssnade bland annat på ett väldigt bra program på radion på nätet. Pop och politik (det går inte att länka direkt till programmet så man får klicka sig vidare själv), om AIDS, och hur det påverkat kulturen men också om hur AIDS påverkade en stor del av "kultureliten" i första skedet när HIV var en automatisk dödsdom.

Jag skulle säga någonting om att vi alla blir lite mer queera när priden är i stan. Och att priden blivit för dyr tycker jag, främjar inte direkt allas lika möjlighet. Och att den har vuxit ur Tantolunden och det därför är sista året som den är där.

Sedan läste jag Anna J's och Åke Bonniers inlägg och kände att jag inte behövde kommentera längre, de hade vitt skilda inlägg och utgångspunkter, till och med vitt skilda svar på sina frågeställningar men de lyckas briljant sammanfatta pridefestivalen i år tycker jag. Hur strömningarna, tankarna och hur debatten rör sig i de olika rummen i samhället.

En snabb kommentar bara till artikeln om Lars von Triers kvinnohat (läs mer i Annas inlägg ovan). Jag tror att det är sant att vi människor blivit vana att se kvinnor i underläge och jag tror också att bilden/myten kring den manliga och galna konstnärsgenier är allmänt spridd och accepterad. Jag vill bara påminna om att också många kvinnliga konstnärsgenier varit galna genom historien.
Vad jag inte gillar är att man moraliserar alltför mycket kring konst och konstskapare. Därmed inte sagt att man inte kan debattera innehåll med kulturskapare. Att tala om Antichrist, kanske till och med kritisera den är bra, att tala om konst är bra och utvecklande. Att se/höra konst och sedan proklamera att den är "fel" är tvärtom skadligt och outvecklande. Konst skapar återklang i oss på olika sätt och det är viktigt att inte tro att detta sätt är liktydigt hos oss alla. Vem har tolkningsföreträde? Lars von Trier? Maria Sveland och Katarina Wennstam? Jag?
Vem tolkar "rätt"? Vad är lagom? Vad är för mycket?

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA