Vi köpte lite försilvrade saker på Återvinnarna idag. Vi behövde en såsslev och hittade två samt ett vackert jugendfat.
Finfina grejor såklart men oerhört oputsade. Orkade inte göra det helt manuellt så vi tog till det här tipset - som fungerade storartat!
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
Visar inlägg med etikett Mat och Dryck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mat och Dryck. Visa alla inlägg
onsdag 20 juli 2011
måndag 16 maj 2011
fredag 14 januari 2011
Vad jag åt till frukost
Kl: 11:52
Fyra småbitar av fläskytterfilé, stekta. En halv finfördelad fänkål, fräst och sedan micrad för att bli lite mer kokt. En halv mozzarella med lin- och rapsolja med smak av citron samt vitvinsbalcamico. En liten strimla blåmögel, lätt uppvärmd så att den smälte lite grann.
Nu
kl:13:08
ska jag göra te. Söderblandning. Med lite honung mot halsont.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
Fyra småbitar av fläskytterfilé, stekta. En halv finfördelad fänkål, fräst och sedan micrad för att bli lite mer kokt. En halv mozzarella med lin- och rapsolja med smak av citron samt vitvinsbalcamico. En liten strimla blåmögel, lätt uppvärmd så att den smälte lite grann.
Nu
kl:13:08
ska jag göra te. Söderblandning. Med lite honung mot halsont.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
fredag 14 maj 2010
Ångestskapande inför resa till kontrollernas land
Att jag inte skrivit på länge här på betraktelserna betyder i detta fall att jag
ja ni hör. Jag bara gnäller - egentligen så blir säkert resan toppen, vi kommer inte att krascha och dö utan istället ha det roligt och intressant och jag kommer komma hem flytande i tyska...
ååå varför kunde vi inte åkt till England istället där man förstår vad folk säger, där ale är normalt och där man var emot nazismen och die mauer? Nu ska jag skärpa mig och glatt bli överbevisad och förälskad i Berlin.
Ha det gott alla, ab imo pectore,
Nanna
ps
Matts lär mig nya uttryck:
Ein Helles, bitte (en ljus, tack)
eller
Ein Dunkles, bitte (en mörk, tack)
(tack Älskling för att du lär mig de viktiga sakerna i livet).
- inte haft tid
- inte haft något intressant att skriva
- inte haft ork att ta mig tid
ja ni hör. Jag bara gnäller - egentligen så blir säkert resan toppen, vi kommer inte att krascha och dö utan istället ha det roligt och intressant och jag kommer komma hem flytande i tyska...
ååå varför kunde vi inte åkt till England istället där man förstår vad folk säger, där ale är normalt och där man var emot nazismen och die mauer? Nu ska jag skärpa mig och glatt bli överbevisad och förälskad i Berlin.
Ha det gott alla, ab imo pectore,
Nanna
ps
Matts lär mig nya uttryck:
Ein Helles, bitte (en ljus, tack)
eller
Ein Dunkles, bitte (en mörk, tack)
(tack Älskling för att du lär mig de viktiga sakerna i livet).
onsdag 31 mars 2010
En devis för dagen
Jag o maken är ute på var sitt håll. Vi har nog det bra i alla fall. Rocks on! Hälsar särskilt till Håkan från elitgruppen :)
måndag 8 mars 2010
Sjukt sjuk
Blä för feber och snuvig näsa. Bra med löksås. Blä för kalla och utdraget isiga vintrar. Bra med varma filtar och vita raggsockor.
Orkar inte skriva mer nu. Sköt om er allihop!
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
Orkar inte skriva mer nu. Sköt om er allihop!
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
tisdag 16 februari 2010
Kallt och vitt
Det slutar aldrig vara juligt och kallt. Nu är det i alla fall ljust när man går hemifrån på mornarna. Bilden är från Sigtuna och vi är på väg till byn för att ta en fettisdagsbulle! Hetvägg är mumma!
söndag 14 februari 2010
På en renfäll i...Uppsala
Lia och jag hittade en trevlig bakgård när vi var i Uppsala. Kallt var det, men det fanns renfällar att sitta på och personalen fixade gasvärmare och fleecefiltar. Extremt påbylsade tog vi varsitt glas rödvin (svindyrt men gott) och snackade om högt och lågt tills vi var som små isblock. Det var dock varmt på restaurangens toa så vi värmde oss där innan vi drog vidare.
Observera att jag verkligen ser ut som en rysk gumma som säljer hemmastickande vantar på nåt torg! Pläden är svept under tröja och kappa och min tröjas huva är på och sedan sitter mössan ovanpå - vad gör man inte för att inte frysa?!
Cпасибо (spasibo) Lia för minnesvärd kväll!
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
Observera att jag verkligen ser ut som en rysk gumma som säljer hemmastickande vantar på nåt torg! Pläden är svept under tröja och kappa och min tröjas huva är på och sedan sitter mössan ovanpå - vad gör man inte för att inte frysa?!
Cпасибо (spasibo) Lia för minnesvärd kväll!
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
torsdag 11 februari 2010
Tequilatomten
Mannen, myten, legenden. Mannen med den röda hatten. Ja, han går under många namn men sjunger alltid gladast.
Vilka har varit snälla i år?
Dubbelnougat
Hur kommer det sig att Dubbelnougat inte är dubbel? Det är ju bara en enkel nougatbit!
Och varför bryr jag mig? Jag är ju nötallergiker!
söndag 6 september 2009
Vad jag kan om lax
Sjuk titel och lite sjukt inlägg också.
Lax har ockuperat min hjärna lite grann. Igår var jag och maken hemma hos mina föräldrar och skulle äta lax. Av någon konstig anledning tyckte jag idag att geggan ovanpå fisken var för sur (jag har lite problem med surt :) ).
Senare under natten drömmer jag om en kvinna som berättar hur man ska göra laxen, haha. Alltså har lax ockuperat min hjärna och får därför ett helt eget inlägg.
Vad jag vet om lax:
1. Den ska ha kropp. Uttrycket kommer från Karin som vuxit upp med fisk i händerna och menar att fisken inte ska vara helt "klar". Den ska vara lite mjukare än vad många gör den.
2. När man lägger på något i ugnen så ska det inte vara för ofet röra, man ska lägga på creme fraiche eller en blandning av det och majonäs, annars blir smaken för syrlig och fiskens egen smak kommer inte fram. Man kan köra med bara citronpeppar och salt och det blir också supergott (trots syran märk väl!).
3. Om man köper laxen färsk över disk så ska man inte köpa laxdelar som är spruckna.
4. Vissa anser att stjärten är det finaste på fisken ehuru den har färre och mindre ben. Personligen tycker jag inte så, stjärten blir lätt för torr och tråkig. Om man köper till en måltid där man ska portionera ut laxbitar i efterhand så ska man köpa framsida, det är mycket lättare att få den jämnt klar och dessutom blir det inget snack om delningen.
Nu är jag klar med laxen för den här gången. Tror jag...
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
Lax har ockuperat min hjärna lite grann. Igår var jag och maken hemma hos mina föräldrar och skulle äta lax. Av någon konstig anledning tyckte jag idag att geggan ovanpå fisken var för sur (jag har lite problem med surt :) ).
Senare under natten drömmer jag om en kvinna som berättar hur man ska göra laxen, haha. Alltså har lax ockuperat min hjärna och får därför ett helt eget inlägg.
Vad jag vet om lax:
1. Den ska ha kropp. Uttrycket kommer från Karin som vuxit upp med fisk i händerna och menar att fisken inte ska vara helt "klar". Den ska vara lite mjukare än vad många gör den.
2. När man lägger på något i ugnen så ska det inte vara för ofet röra, man ska lägga på creme fraiche eller en blandning av det och majonäs, annars blir smaken för syrlig och fiskens egen smak kommer inte fram. Man kan köra med bara citronpeppar och salt och det blir också supergott (trots syran märk väl!).
3. Om man köper laxen färsk över disk så ska man inte köpa laxdelar som är spruckna.
4. Vissa anser att stjärten är det finaste på fisken ehuru den har färre och mindre ben. Personligen tycker jag inte så, stjärten blir lätt för torr och tråkig. Om man köper till en måltid där man ska portionera ut laxbitar i efterhand så ska man köpa framsida, det är mycket lättare att få den jämnt klar och dessutom blir det inget snack om delningen.
Nu är jag klar med laxen för den här gången. Tror jag...
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
tisdag 5 maj 2009
Kakor
Jag gjorde syltbollar för att fira den första regniga dagen i Stockholm på länge. Det har varit skönt med vädret hittills, varmt och gott men nu när det blev grått och trist måste man ju dra fördel av det också.Te och kakor är bästa humörhöjaren.
Inmundigades tillsammans med Maken och pappa som kom förbi för att tala om sommarens båtäventyr...alltså blev det hela rena vitaminkicken!
lördag 11 oktober 2008
Fika med en gammal vän
Om några timmar ska jag fika med Erix. Hon och jag är vana fikare, det är ju en typ av konstform för vår och senare generationer.
"Har du några förslag?" messar hon från en tråkig föreläsning.
Jag föreslår att vi antingen går till Stadsmissionen på Stortorget eller köper med oss och sitter ute vid vattnet på slottskajen. Stockholm är ju så vackert om hösten - eller...alltid. Det är klart att det blir kallare - men också billigare att fika så.
Jag gillar verkligen Stadsmissionen, det enda som är jobbigt där är att det är så många andra som också gillar det. Lokalen är ofta full trots att den är stor.
De har dock god mat och goda bakverk. Och så känns det bra att spendera pengar - nu när man ändå spenderar dem - i ett gott sammanhang.
(observera gärna ordvitsen där i slutet - nu ska jag göra en verklig parantes och tala om en helt annan sak bara för att följa min tankes röda tråd:
Jag är inte så väldigt förtjust i Fredrik och Filip - ni vet - skojarna som började i Öppna Kanalen (med palmer i plast och delad studio i Medborgarhuset) och tog sig till kanal 5 (med äkta palmer, bättre ljud- och bildkvalité och schysst "egen" studio) .
Alla andra verkar tycka de är helt fantastiska...det jag tycker är fantastiskt är alla de som är med i deras program. Ett av de inslag som jag gillar är dock, när de är i USA och snackar med en helt vansinnig man som har byggt ett helt slott i aluminium på sina ägor, han har familj och hur mycket jäkla jox som helst och jag tror att F o F åker dit för att se hur det ser ut och snacka om exentriciteten i att vara besatt av att bo i kråkslott eller något liknande. Istället möter de en människa som hela tiden kör ordvitsar..."puns" heter det på engelska. Det roligaste med inslaget är att F o F inte kan prata alls, de är helt oslagbart förvirrade och fattar ingenting. För en gångs skull känns de som att de är utan ord. Den galne Pun-mannen däremot kör hårt - så hårt att Fredrik och Filip måste dra därifrån utan att egentligen ha gjort sig roliga på mannens bekostnad. Det får läggas till i efterproduktionen med hjälp av nittiotalsretro text som ploppar upp i rutan där man räknar antal "puns". Mannen är ju klart knäpp - men inte rolig alls hur mycket ordvitsar han än kör.
Nu ska jag inte dissa den här duon helt - de gör faktiskt skitmycket uppskattat också och extra plus alltså för alla dessa orginal som de intervjuat.
Hur har de kunnat frodas och odla sin originalitet? Det är verkligen ett under när människor inte formas efter den lilla formen som vi alla kläms igenom i skolan. Hur har det kommit sig att de är som de är - och har tillåtits detta av de som lever i deras närhet?
Tänk att ingen har tagit sig ett snack tidigare...typ "ehm, du har inte funderat på att byta kläder och inte ha femtioelva katter i din etta?" eller något annat försök till struktur och fyrkantighet. Och liksom med fula och fulla gubbar är det liksom som att de aldrig riktigt har levt i en normal familjemiljö där man måste ta hänsyn till olika människor och forma sig tillsammans.
I den här frågan hoppas jag innerligt på en repris av dokumentären om Bröderna Landby
Slut på parantes)
Jag hoppas nästan, för min plånboks skull, att hon väljer alternativ B. Det är skönt att känna sig lite sådär lagom friluftsmässig när man kurar i blåsten och njuter sitt kaffe i pappersmugg. Jag ska ta med ett sittunderlag så det är varmt om baken.
"det kanske ska regna, vi möts vid tuben och bestämmer då" skriver hon nu - vi får väl se hur det går...
AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)
"Har du några förslag?" messar hon från en tråkig föreläsning.
Jag föreslår att vi antingen går till Stadsmissionen på Stortorget eller köper med oss och sitter ute vid vattnet på slottskajen. Stockholm är ju så vackert om hösten - eller...alltid. Det är klart att det blir kallare - men också billigare att fika så.
Jag gillar verkligen Stadsmissionen, det enda som är jobbigt där är att det är så många andra som också gillar det. Lokalen är ofta full trots att den är stor.
De har dock god mat och goda bakverk. Och så känns det bra att spendera pengar - nu när man ändå spenderar dem - i ett gott sammanhang.
(observera gärna ordvitsen där i slutet - nu ska jag göra en verklig parantes och tala om en helt annan sak bara för att följa min tankes röda tråd:
Jag är inte så väldigt förtjust i Fredrik och Filip - ni vet - skojarna som började i Öppna Kanalen (med palmer i plast och delad studio i Medborgarhuset) och tog sig till kanal 5 (med äkta palmer, bättre ljud- och bildkvalité och schysst "egen" studio) .
Alla andra verkar tycka de är helt fantastiska...det jag tycker är fantastiskt är alla de som är med i deras program. Ett av de inslag som jag gillar är dock, när de är i USA och snackar med en helt vansinnig man som har byggt ett helt slott i aluminium på sina ägor, han har familj och hur mycket jäkla jox som helst och jag tror att F o F åker dit för att se hur det ser ut och snacka om exentriciteten i att vara besatt av att bo i kråkslott eller något liknande. Istället möter de en människa som hela tiden kör ordvitsar..."puns" heter det på engelska. Det roligaste med inslaget är att F o F inte kan prata alls, de är helt oslagbart förvirrade och fattar ingenting. För en gångs skull känns de som att de är utan ord. Den galne Pun-mannen däremot kör hårt - så hårt att Fredrik och Filip måste dra därifrån utan att egentligen ha gjort sig roliga på mannens bekostnad. Det får läggas till i efterproduktionen med hjälp av nittiotalsretro text som ploppar upp i rutan där man räknar antal "puns". Mannen är ju klart knäpp - men inte rolig alls hur mycket ordvitsar han än kör.
Nu ska jag inte dissa den här duon helt - de gör faktiskt skitmycket uppskattat också och extra plus alltså för alla dessa orginal som de intervjuat.
Hur har de kunnat frodas och odla sin originalitet? Det är verkligen ett under när människor inte formas efter den lilla formen som vi alla kläms igenom i skolan. Hur har det kommit sig att de är som de är - och har tillåtits detta av de som lever i deras närhet?
Tänk att ingen har tagit sig ett snack tidigare...typ "ehm, du har inte funderat på att byta kläder och inte ha femtioelva katter i din etta?" eller något annat försök till struktur och fyrkantighet. Och liksom med fula och fulla gubbar är det liksom som att de aldrig riktigt har levt i en normal familjemiljö där man måste ta hänsyn till olika människor och forma sig tillsammans.
I den här frågan hoppas jag innerligt på en repris av dokumentären om Bröderna Landby
Slut på parantes)
Jag hoppas nästan, för min plånboks skull, att hon väljer alternativ B. Det är skönt att känna sig lite sådär lagom friluftsmässig när man kurar i blåsten och njuter sitt kaffe i pappersmugg. Jag ska ta med ett sittunderlag så det är varmt om baken.
"det kanske ska regna, vi möts vid tuben och bestämmer då" skriver hon nu - vi får väl se hur det går...
AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)
torsdag 9 oktober 2008
...och så blev det
Blomster!
En fin bukett på köksbordet och så gick vi ut och åt. Restaurang Minerva på Kungsstensgatan här i Stockholm. Okej. Det är helt fantastiskt där. Tiden har stått stilla och atmosfären måste beskrivas.
Första gången vi var där, jag och Matts, var precis i början av vårt förhållande. För att visa mina känslor var det självklart att jag snabbt som blixten lystrade när han meddelade (sådär i förbifarten) att han var sugen på tournedos. Så jag ringer mina föräldrar och frågar var man kan äta det och de säger på en gång; Minerva.
"Det är en kvarterskrog" säger min far och fortsätter "de har en bra Tournedos och franskt kök...de är väldigt traditionella...jag var där redan på 60-talet och det ser likadant ut".
Han hade helt rätt. Det ser likadant ut. Nu var det några år sedan vi var där och vi tror att det är nymålat, men i samma väggfärg, denna gång något ljusare i nyansen men det beror ju snarare på rökförbudet numera. (På glasdörren på väg in finns fortfarande reklamen för vita Gauloises kvar...atmosfär, atmosfär...).
Vi skulle ses där och maken kom direkt från jobbet, han var således tidig och när han bad om en ny glödlampa (för att kunna läsa) till den stora lampan med röd skärm som står på bordet visar det sig att lampan är caputt som servitrisen säger. Senare, när jag anlänt och samma servitris tar bort förrättstallrikarna, tycker hon att det ju blev bra utan det extra ljuset - "det blev ju så romantiskt"! Haha, hon förstod inte det där riktigt, när man väntar på någon "och jag förstod ju att det var en dam som väntades" så bör man odla romantiken - inte läsa!
Det är bra att boka bord för lokalen är liten och borden står tätt. Mest viktigt verkar det vara om man äter ganska tidigt (och vill komma dit mellan fem och halv sju). Klientelet är nämligen inte sådär jätteungt och hippt. Basen är folk över sextio - och då är jag ganska snäll. Där sitter tjejkompisarna som delar vin och sällskap och ger varandra orkidékvistar som de ställer upp på bordet medan de äter ("de där har säkert känt varandra sedan 30-talet" uttalar sig min make). Där sitter kvinnor som ställer käppen i hörnet och bär mycket tjocka glasögon och brunahåriga peruker över sitt gråa hår. En barnfamilj var det igår, där yngsta barnet var tio eller så.
Lugnt folk och stimmigt, röda-vit-rutiga dukar och fet mat. Det är ingen restaurang för personer som mest vill ha sallad och enkelt kycklingbröst. Här gäller smör, vitlök och möjligen en ugnsstekt tomat. En halv ugnstekt tomat.
Självklart är maten god, men den är lite ojämn, lite dyr och sådär lite som klientelet, varken hippt eller jätteungt - men det gör ju ingenting. Om man väljer sniglar så får man sex stycken och man ser att de bara är uppvärmda (utan att ens tillsätta extra vitlök vilket var det enda jag var lite besviken på) detsamma gällde hummersoppan som enligt Matts var köpes. Jag vet inte, det jag vet är att det var gott.
Och Underbart Traditionellt.
Jag och Matts har varit där flera gånger och det känns bra varje gång, lite fetare om magen går man därifrån och tja...atmosfären är så härlig...det är värt skörbjugg och behov av grönsaker i en vecka.
Fram för fler traditionella och härliga krogar med unik atmosfär - det finns så mycket strömlinjeformat som vi håller oss till redan!
AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)
En fin bukett på köksbordet och så gick vi ut och åt. Restaurang Minerva på Kungsstensgatan här i Stockholm. Okej. Det är helt fantastiskt där. Tiden har stått stilla och atmosfären måste beskrivas.
Första gången vi var där, jag och Matts, var precis i början av vårt förhållande. För att visa mina känslor var det självklart att jag snabbt som blixten lystrade när han meddelade (sådär i förbifarten) att han var sugen på tournedos. Så jag ringer mina föräldrar och frågar var man kan äta det och de säger på en gång; Minerva.
"Det är en kvarterskrog" säger min far och fortsätter "de har en bra Tournedos och franskt kök...de är väldigt traditionella...jag var där redan på 60-talet och det ser likadant ut".
Han hade helt rätt. Det ser likadant ut. Nu var det några år sedan vi var där och vi tror att det är nymålat, men i samma väggfärg, denna gång något ljusare i nyansen men det beror ju snarare på rökförbudet numera. (På glasdörren på väg in finns fortfarande reklamen för vita Gauloises kvar...atmosfär, atmosfär...).
Vi skulle ses där och maken kom direkt från jobbet, han var således tidig och när han bad om en ny glödlampa (för att kunna läsa) till den stora lampan med röd skärm som står på bordet visar det sig att lampan är caputt som servitrisen säger. Senare, när jag anlänt och samma servitris tar bort förrättstallrikarna, tycker hon att det ju blev bra utan det extra ljuset - "det blev ju så romantiskt"! Haha, hon förstod inte det där riktigt, när man väntar på någon "och jag förstod ju att det var en dam som väntades" så bör man odla romantiken - inte läsa!
Det är bra att boka bord för lokalen är liten och borden står tätt. Mest viktigt verkar det vara om man äter ganska tidigt (och vill komma dit mellan fem och halv sju). Klientelet är nämligen inte sådär jätteungt och hippt. Basen är folk över sextio - och då är jag ganska snäll. Där sitter tjejkompisarna som delar vin och sällskap och ger varandra orkidékvistar som de ställer upp på bordet medan de äter ("de där har säkert känt varandra sedan 30-talet" uttalar sig min make). Där sitter kvinnor som ställer käppen i hörnet och bär mycket tjocka glasögon och brunahåriga peruker över sitt gråa hår. En barnfamilj var det igår, där yngsta barnet var tio eller så.
Lugnt folk och stimmigt, röda-vit-rutiga dukar och fet mat. Det är ingen restaurang för personer som mest vill ha sallad och enkelt kycklingbröst. Här gäller smör, vitlök och möjligen en ugnsstekt tomat. En halv ugnstekt tomat.
Självklart är maten god, men den är lite ojämn, lite dyr och sådär lite som klientelet, varken hippt eller jätteungt - men det gör ju ingenting. Om man väljer sniglar så får man sex stycken och man ser att de bara är uppvärmda (utan att ens tillsätta extra vitlök vilket var det enda jag var lite besviken på) detsamma gällde hummersoppan som enligt Matts var köpes. Jag vet inte, det jag vet är att det var gott.
Och Underbart Traditionellt.
Jag och Matts har varit där flera gånger och det känns bra varje gång, lite fetare om magen går man därifrån och tja...atmosfären är så härlig...det är värt skörbjugg och behov av grönsaker i en vecka.
Fram för fler traditionella och härliga krogar med unik atmosfär - det finns så mycket strömlinjeformat som vi håller oss till redan!
AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)