Kortkort om filmens magiska värld

Jag älskar film. Jag förflyttas till en helt egen värld - den må vara konstruerad - men i mitt hjärta bultar känslorna lika verkliga ändå.
Som en god bok, en fåtölj, regnrusk och te. Som min makes trygga famn. Att vara skyddad i sin egen lilla bubbla är helt enkelt bra ibland. Ett sätt att koppla från allting annat som pockar på uppmärksamhet.

Verkligen: AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

Flunsan, den lilla döden.

Hallå alla som läser bloggen. Anledningen att jag inte skriver så mycket just nu är att jag är sjuk. Och då menar jag så sjuk att jag bara kunnat vara uppe och hasa i två dagar. Sedan i lördags har jag influensan. Här kommer råd. Vaccinera er! Det är sjukt att ha så hög feber under så lång tid. Maken har dock klarat sig vilket är bra.

Vanligtvis kallar man mer njutbara saker "lilla döden" men den här gången är det mer av en nära-döden-upplevelse. Första dagen låg jag och frös under två duntäcken, fullt påklädd, och jag har yrat i flera dagar. Dröm och verklighet har gått i varandra och jag har haft ont i hela kroppen.

Igår ringde det på dörren. Jag tog med mig mina två täcken och hasade mot dörren, tänk om det var något viktigt. Jag kikade i hålet, om det var några barn med lotter eller salamikorvar i maxiklassen kunde jag skippa det. Jag ser en suddig kvinna med en lista i handen, bredvid henne någon annan suddig person och så målaren. De målar om i trappuppgångarna hos oss just nu.
Så jag tar ett rossligt andetag och öppnar försiktigt. Kanske är det något viktigt meddelande från bostadsrättsförmedlingen? Det är Jehovas vittnen, mor och dotter. De säger ingenting.
Jag säger: Ursäkta mig, jag har influensan.
Alla tre tar ett och ett halvt steg bakåt. Målaren backar in i väggen han spacklar och håller sin hand för munnen. Skräck (!) i blicken.
Jag tycker så synd om alla så jag mumlar: inte svininfluensan (fast det vet jag ju inte att det inte är...).
Alla tre verkar ta det lugnare och mamma försöker försiktigt sträääääcka mig ett ex av VaktTornet.
Jag skakar på huvudet och stänger dörren. Jösses.

Vaccinera er och lev livets glada dagar innan ni dör.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

Inlägg i debatten (HBT-frågorna)

Hejsan!
Här kommer mitt inlägg i debatten kring utbildning i HBT-frågorna. Jag har egna erfarenheter av hur kunskap hjälpt mig komma närmre och bättre förstå andra människor.

"Kyrkomötesvänner!

Jag delar de tankar som kommer fram i utskottets överväganden. Däremot delar jag inte utskottets slutsats. Jag menar att det finns någonting viktigt att hämta i de tankar som uttrycks i motionen.

Än ser vi en gåtfull spegelbild...

Inom pedagogiken finns många kloka ord och tankar på hur man kan öka möjligheterna till kunskapsinhämtning. Learning by doing är ett exempel som många känner igen, ett annat är att summan är större än delarna var för sig. Kunskap är helt enkelt bra. Församlingar, stift och även vi här på kyrkomötet växer genom att lära oss nya saker, att lära är inte någonting som man slutar göra. Vi människor slutar aldrig utvecklas. Förslaget att utbildas i HBT-frågorna är viktigt. Ibland behöver vi helt enkelt mer kunskap för att bättre kunna möta och bemöta människor som vi kommer i kontakt med.

Genom kunskap kan ord som fördomar och distans förvandlas tillgemenskap och närhet. Även om orden inte förändras drastiskt kan ändå ridån mellan ett DOM och ett VI bli mer genomskinlig.

Då kan vi se varandra ansikte mot ansikte…

Bifall till reservationen av Birgitta Lindén vilket är det samma som bifall av punkt 2 i motionen."

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

Glatt inlägg i debatten!

Hejsan!
Här kommer vad jag sa i talarstolen. Konstigt nog var jag lugn hela tiden, utom att jag plötsligt blev väldigt rörd - det trodde jag inte eftersom jag fokuserade på GLÄDJEN. Inte konstigt att det finns något som heter glädjetårar.

"Kyrkomötesvänner!
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet.

I en människas liv finns tidpunkter vi minns. Vi minns glädje och sorg. Vi minns våra närmastes bortgång och sorgen därefter. Vi minns konfirmationen och när nya barn föds. Vi minns vår bröllopsdag.

Den här dagens debatt och morgondagens beslut kommer jag att minnas. Med glädje och stolthet.
Vad jag är glad att få vara med i en sådan kyrka, en kyrka där jag, liksom ALLA mina vänner får vara och inte lämnas utanför.

VI TILLSAMMANS ÄR KYRKAN och jag är övertygad om att Gud ser på oss med kärlek och gläds med oss idag. Tack."

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA