tisdag 30 september 2008

Fula gubbar!

Det är något med fula (och fulla) gubbar - eller hur? Ikväll stötte jag på en av en händelse...jag cyklade hem, det var mörkt och jag hade lyset på för att se ordentligt (jag tänkte på det särskilt när en polisbil körde förbi mig på gatan...en gång blev vi stoppade, jag och en kompis, för att hon inte hade lyse, de var väldigt gnälliga om det).

Plötsligt möter jag en taxibil som står still på den trånga gatan, bredvid finns en arbetsplats (de joxar väldigt i marken överrallt - vad är det som de gör egentligen?) och jag blir inklämd när gubben (läs den dumma och fulla gubben) öppnar passagerardörren precis framför mig och börjar gaffla med taxichaffisen. Jag står faktiskt där en stund och väntar. Avstigen från cykeln. Jag är ju en god svensk och väntande, blid (haha) person. Till slut orkar jag faktiskt inte vänta längre på att gubben ska maka sig lite grann så att jag kan komma förbi, utan piper snäll "u-ursäkta mig" (ja ni förstår).

Gubben tittar lite glasartat upp och vifftar med sin cigg mot mig...
- Hurru! Du ska inte hålla på å uschäckta dig! Åk PÅ ANDRA SIDAN istället! och kom inte här å uschäckta dig!
Så flyttar han på sig (märk väl!) och när jag slinker förbi ropar han sluddrigt vidare sin harang
- Dra åt HELVETE - JÄVLA KÄRRING!

Ojojoj, jag saknar ju genen med konflikträdsla, som alla som känner mig vet, men ikväll orkar jag inte (jag har inhalerat skitmycket rökelse under en två timmar lång Ökenmässa, se http://www.hogalid.se/ för mer info, och är helt hes och trött).

Därför harklar jag bara fram ett lamt:
- Du behöver verkligen inte vara så otrevlig mot mig...
men jag talar för döva öron, mannen är halvvägs inne i taxin igen, högljutt förklarande vart Ringvägen 90 ligger någonstans.

Och det är faktiskt som jag sa till honom, han behöver faktiskt inte vara så otrevlig mot mig...det är ju inte direkt som att jag hotar eller är otrevlig mot honom. Det slår mig verkligen vad gubbar som fått för mycket innanför västen kan göra, utan tanke på någon slags verklighet, eller vad man ska kalla det, alls. Det är som att de föddes så där, högljudda, illaluktande och lätt vingliga av för mycket C2H5OH.
Och framför allt: utan mödrar. Det är som att ingen någonsin talat om för dem att de inte kan bete sig hur som helst (eller att de är älskade?). Det är som att de aldrig varit små eller något annat än stöddiga och med en skit-i-alla-attityd.

Jag suckade lite för mig själv, funderade på hur fula gubbens liv är egentligen, och cyklade vidare hemåt.
För det är ju så...fula gubbar är också människor...och de har varit små och rädda och de har en massa historia bakom sig...man blir inte så där bara över en natt.
Och det får man inte glömma.

God natt mina vänner - imorgon är det weiter am text med enskildaarbetet som jag håller på med...
AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)

söndag 28 september 2008

m/s Sofia upp för säsongen

Den älskade båten kom igår upp - utan problem den här gången...förra året var det hemskt. Båten höll på att välta vid flera tillfällen och vagnbasen (det är den person som skriker order till de som ansvarar för en viss båtvagn :-) ) blev jättestressad och skällde ut oss för att bockarna var för låga.

Detta år var vagnbasen (samma kille som förra året) lugn och tydlig. Allt gick hur bra som helst. Bockarna var höjda 10 cm och stöttorna var utplacerade på ett bra sätt. Det märktes att det var ett bättre tempo och att stöttandet gick mycket bra, alla månade om att stöttorna fick plattor under "benen" och vi kunde hämta extraplattor utan att vagnslaget blev jättestressat. Tack alla underbara killar som är så goa!

Båtfolk är ju, som de flesta som varit i kontakt med den här världen vet, ganska speciella. De, eller ska jag säga vi, är ett eget folk, med egna regler och egen social kodex.
Båtfolk är hjälpsamma och fulla av råd...och de kan inte hjälpa det när råden kommer i en strid ström. Alla har vi åsikter om hur saker och ting ska gå till och när vi diskuterar så är det tydligt att just jag har rätt - inget tvivel kan finnas i att just jag är expert på mitt område.
I ärlighetens namn blir jag ofta irriterad, men jag vet att gubbarna menar väl och jag trivs i deras sällskap. Det är faktiskt ett privilegium att få vara med i det här sammanhanget och båtlivet är väldigt givande.

För en vecka sedan blev jag dessutom mycket stolt ordinarie medlem i Ligna Båtklubb. Det känns fantastiskt att vara med i en eminent och härligt irriterande skara.

Ämnet båtmänniskor och en del företeelser i denna värld är värda mer skrivande här på bloggen och jag kommer att återkomma angående det!

AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)

fredag 26 september 2008

Höstens intåg

Som vanligt möter jag hösten under Kyrkomötets första session. Det är någonting nästan magiskt med Uppsala i slutet av september. Löven färger staden röd och grön och gul och orange och ja, alldeles alldeles underbar.

Det finns krisp i luften och på morgonen ligger höstdimman tät.

Imorse såg jag knappt Domkyrkans två toppar och endast anade korsen där uppe i skyn. Trots, eller på grund av, detta slogs jag av Guds hand i denna vackra värld.

En klasskamrat sa en gång att hans starkaste känsla av att Gud verkligen finns, både i hans liv och i världen, var när han vistas i naturen. Då blir Gudsnärvaron stark. Då hade vi precis spenderat en vecka i norska fjällen och man kan ju inte direkt påstå att Uppsala stad är så väldigt lik det landskapet men Fyrisåns blanka vatten fångar ändå min blick...

Alla dessa människor som cirkulerar runt, till fots och på cykel klingar rätt in i min stadssjäl i alla fall.

Här är Gud, jag kan se en dunkel spegelbild...

AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)

Stiftsfest GUD -08

Hejsan hej,



jag har precis anmält mig till Stockholms Stiftsfest som går av stapeln 17-19 oktober i år.

Man kan inte direkt påstå att det var så väldigt upphetsande seminarier...vart tog allt spännande kring pedagogik och metoder vägen?? Asch...det är ju inget kul om man inte få vara kreativ som människa också! Jag vill ju inte vara alltför hård och jag tror att det kommer att bli mycket roligt och spännande också - MEN - kunde det inte vara lite mindre föredrag och mer pröva nytt...jag hoppas att allt det man kan få uppleva som inte är anmälningspliktiga seminarier kommer att vara just sådant som jag själv skulle tycka var kul och värdefullt.



Ses vi där kanske? - Då blir det ännu roligare!



AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)

måndag 22 september 2008

Min gröna axelvärmare...


Som en del av att fira betraktelsebloggen lägger jag nu upp bilder och beskrivning av ett av mina virkprojekt - den gröna boleron.

Här till vänster ser ni inköpen, fyra färger och två sorter av ullgarn. Alla inköpta på Marias Garn på S:t Paulsgatan 20. http://www.mariasgarn.se/

Där köpte jag även två helt nya virknålar i trä, underbara att arbeta i, smidiga och sköna för handen...det kändes bra att lyxa till just när det gäller virknålarna.

Mönstret hittades på Garnstudio.com och gjordes om så att det passade mitt garn och min tanke, det var skönt att det blev en relativt enkel variant så här första gången man köper finare garn och verkligen vill arbeta med ett projekt lite längre tid.


Här ser ni de fyra nystanen, det främsta garnet är grå-blått Drops Alpaca och underbart mjukt. Det användes genom hela arbetet, två trådar - en med alpacagarnet och en med grönt eller ljusblått garn.

Jag var riktigt noggrann när jag började och gjorde för första gången en äkta provlapp för att se till att allt blev "perfekt" i passform och för att jag skulle få lite känsla för att virka med två trådar och i det här materialet.

Arbetet tog inte så lång tid alls, det görs nästan helt med stolpar och jag var passionerat ivrig att få min fina produkt. Detta var första gången jag gjorde någonting som ens liknade ett "eget" tänk...normalt har jag följt alla instruktioner till punkt och pricka och nu började jag förstå att jag kunde välja själv och att jag var ganska fri i tekniken! Skitkul för att vara helt ärlig!

Till slut en bild på hur ränderna utvecklar sig...det här är bara i början av projektet och slutresultatet blev riktigt bra tycker jag själv. Lycka till med alla era egna arbeten!!!

AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)

Start av en dammig trend

Så börjar då en möjlighet att uttrycka sig, i blogg-form that is, en aning sent måste jag säga.
Jag startar detta arbete mitt i brinnande höstterminshysteri - ännu bättre! ;-)

Imorgon åker jag till Kyrkomötet, Svenska Kyrkans högsta beslutande organ, och kommer förhoppningsvis kunna formulera ord till några meningar om detta under veckan som går. Som vanligt är det saker som ska förberedas innan och det är nästan alltid intensivt.

I år är det färre motioner än förra året vilket är bra för en stressad själ. För er som inte vet det så kan man enkelt säga att Kyrkomötet delas upp två sessioner, där den första ger möjlighet att på djupet arbeta fram förslag som kyrkomötet bör anta och den andra ger tid att fatta alla beslut. Jag är placerad i ett utskott som arbetar med kyrkans "lagbok" Kyrkoordningen (jajamen, det kan läsas på två sätt).

Det här året har, och kommer att handla mycket om att återerövra det som varit gammalt och dött (?).
Jag försöker erövra mina gamla second-hand-älsklingar, trenden att virka tills händerna stumnar, att blogga, att tala om min tro, att erövra min lust till att studera och skapa mera och så vidare...vi får se vart allt detta leder men jag är på god väg.

AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)