Några korta ord om och minnen av mormor
Min mormor, kallad Åga efter ett smeknamn som min morfar givit henne, föddes 1908 och dog i januari 1995. Hon var en stark kvinna som gav människor i sin omgivning glädje samtidigt som hon hade fel och brister som en vanlig dödlig.
(Mormor som ung)Mormor var journalist, liksom morfar, något som jag aldrig märkte så mycket av men hon var noggrann med språket kommer jag ihåg. Som ung tonåring sa jag ”liksom” hela tiden och det tyckte hon inte om och jag blev tillsagd på skarpen med tillhörande förklaring om varför inte liksom kunde användas på det sätt som jag använde ordet.
När hon hämtade mig på dagis gick vi förbi en liten närlivs i ett hörn och jag fick köpa en Päronsoda, 33 cl, glasflaska. Sedan gick vi hem till henne och åt två mackor gjorda på orostat vitt rostbröd. En med färdigskivad cheddarost, varje skiva var inpackad i ett tunt ark och var tjock och orangefärgad. En med lite senap och en skiva kokt skinka. Hon kunde nämligen inte riktigt laga mat, mormor Åga. Det jag vet att hon kunde var att trilla köttbullar. Dem åt vi med potatis, gräddsås och lingon.
I den lägenhet, som min mor och morbror G är uppvuxna i, fanns många tavlor på väggarna och mycket böcker i de låga bokhyllorna. Familjen var bekanta och vänner med en mängd konstnärer som av olika anledningar gav tavlor till hemmet. Speciellt en tavla är spridd hos alla mormors barnbarn och det är en tavla som min mor fick som liten av konstnären Stallarholm. Bokstavstavlan hänger numera också i fem syskons vardagsrum.
(Å som i Åga)Mormor tyckte att man skulle duscha kallt sist, det skulle vara bra och så var det skönt. Mormor rökte hela sitt liv, så när som på några år och konstigt nog så upplevde jag aldrig det som jobbigt. Mormor lyssnade oerhört bra och hon kunde komma med råd, men inte sådär automatiskt utan med eftertanke.
Ja, detta var några korta ord om en kvinna som gjort mig till den jag är idag. Jag har många starka kvinnliga förebilder och mormor är en av dem. Det går ju inte att beskriva en människa med några få ord i ett blogginlägg MEN jag ville ändå berätta om tre sådana här vise kvinnor som en del av min julkalender.
Så till sist, tre frågor till er läsare.
Har ni några människor som förändrat er? Hur vet man om man själv förändrar en människas liv? Och är det viktigt att göra det?
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
