”Trafikinformation. Nästa pendeltåg mot Upplands-Väsby är sexton minuter försenat. Nästa tåg mot Upplands-Väsby befinner sig nu i Jakobsberg och är sexton minuter försenat.”
Mikronfonrösten låter tydligt i högtalarna.
När Märstatåget mjukt rullar in på Södra Station är det fullt med folk, självklart. Några går ut på perrongen medan andra mödosamt tränger sig ut. Man hör muttrande från passagerarna. Senare står jag i mitten, precis mellan dörrparen, bredvid en mor och en dotter. De är båda korta till växten, allvarliga ögon. Dotterns fingertoppar söker sig till mammans och när Centralen närmar sig hjälper modern henne med ryggsäcken. Den är lila och har vadderade axelremmar.
Så funderar jag på hur det skulle vara om det här var ett helt annat tåg. Ett utan säten, bara stora vagnar. Packade med oss, med människor. Tänk om vi var på väg till något annat än jobb och skola. Om vi skulle arbeta tills vi stupade, kanske känna att vi kunde tänka oss att ligga bredvid en död man i några dagar för att få hans ranson med mat – som i Mannen utan öde? Tänk om det var vi? Om orsaken var att vi var troende, att vi var muslimer, kristna och judar. För att vi var buddister eller glasögonormar eller lockhåriga. Eller för att vi bär kjol eller jeans idag.
Tänk om det var vi…
De hade mikrofonröst då också. Lite mer skrällig, men antagligen lika saklig. Gör si, gör så. Nästa tåg från yttervärlden är sexton minuter sent. Nästa tåg mot ugnarna befinner sig nu i Jakobsberg
Ab imo péctore - Ur hjärtats djup //Nanna
fredag 27 februari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)