Litteraturpriset till Tomas Tranströmer!

Ja det är knappt man tror att det är sant.
En livshändelse för Tomas, Monica och deras barn - väldigt roligt. Någonting som väl alla slutat tro skulle bli verklighet. Gratulerar till dig och familjen Tomas!
Läs mer: svenskan.
Se tillkännagivandet:

SVARTA VYKORT

I

Almanackan fullskriven, framtid okänd.
Kabeln nynnar folkvisan utan hemland.
Snöfall i det blystilla havet. Skuggor
brottas på kajen.

II

Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

Tomas Tranströmer

Läs lyrik mina vänner, några ord att låta penetrera er själ med är bara nyttigt.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA

"Du tänkte bara vara snäll va?"

Paketet som jag skulle hämta till maken. Bredvid ligger mitt eget bokpaket innehållande två pocket och två inbundna böcker.
När jag ringer min underbara äkta hälft säger han undrande:
"...men jag har bara skickat efter The encyclopedia of Formula 1 eller något sånt..."
Haha

Uppdatering av samskrivna dikter

Två startmeningar resulterade i två dikter. Båda gick åt ett lätt anti-rojalistiskt håll och det kan ju hända när det är flera som styr resultatet. Frågan nu är...är vi nöjda? Ska vi ge oss på kärlek igen (och bortse från D och V) eller får det här vara nog? Behöver dikterna bli aningens längre? Jag vet inte, kommentera gärna...

Mitt hjärta bultar blått
av sköra fjärilsvingar
på 80000 kvadrat
runt vårt kära slott
runt och runt
varv på varv
Akta! Daniel! Gräset är tunt!

Vår kärlek övervinner att inte vigas i junivarm stad
men viskningar och rop kan göra en glad
från folket som står på rad på rad på rad
Vi vill inte ha parad
vi far till Ockelbo åstad

Särskilt tack vill jag rikta till kära Anna och hennes mamma Monica som varit så bra i skapelseprocessen - tackitack!
ps. nu när jag ser dem efter varandra kan de kanske läggas ihop också? Till en enda dikt? Eller? ds

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

Babel gör ett försök med dikter från träden...

Så härligt inslag om projektet som skrotades - och togs upp av tv-programmet Babel igen.
I klippen kan man se charmiga och mångfacetterade poeten Bob Hansson försöka sig på att viska kärleksdikt ur ett av träden på Strandvägen. Glädje på några minuter.
Babel har utlyst en allmän tävling där man skickar in sin bästa kärleksdikt. Så här skulle förstås Liljevalchs ha gjort från början - en allmän tävling med bra svenska poeter som också är med på ett hörn. Mer folkligt, en poäng med hela projektet, fler poeter som ställer upp, flera nya poetiska röster. Lite mer kärlek.
Jag gillar. Sedan vet jag inte om ursprungsidéen med viskning från träden är så helt lyckad men det får ni döma själva.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

Skrivkramp

Det är någonting alldeles särskilt med skrivkramp - speciellt här på bloggen.

När man först sätter igång är bloggandet
1) någonting som man kör igång för att sedan helt glömma bort (exempel Annas första blogg som hon inte kom ihåg adressen till ens och Olle Bu som inte skrivit mer än typ tre inlägg)
2) någonting som helt konsumerar dig och gör så att du skriver hela tiden, inlägg om allt möjligt, inlägg som absolut ingen (kanske med undantag av en öm moder eller fader) orkar läsa.

Jag hamnade nog i nummer två men orkade inte med det. När mitt nät dog i typ en vecka tyckte jag det var skitjobbigt men efter några dager har man fått drogen ur systemet, man är avgiftad, för att uttrycka det magstarkt.

Så nu har jag skrivkramp. Ingenting lyckas ta sig till publicering här på betraktelserna, ingenting verkar "värdigt" att publiceras.

Sådana skrupler har jag aldrig haft förut.

Jag har hela tiden tänkt att det inte är så speciellt många som läser mina nätalster och att jag inte behöver anstränga mig så mycket, men nu har jag ändå lagt på tunga bördor om att allt jag skriver och allt jag gör här på bloggen måste ha mening. Men det behöver det ju inte. Jag har ju fel och genom att skriva det här inlägget till sista punkt och sedan faktiskt trycka på knappen och publicera. På riktigt. Så har jag nog lyckats överkomma mina krampaktiga bloggdumedagstankar.

Jag hoppas det i alla fall men vi får se - tills dess - ab imo péctore!

Hur det gick med dagens uppdrag...10 nov 08

Jag hade svårt att välja vad jag skulle lusläsa. Ville gärna välja någonting som jag skrivit själv och beslöt mig först för en dikt jag skrev som tonåring och sedan för ett brev jag skrev till två konfirmander (kompisars söner) förrförra året.

Av rent praktiska skäl tog jag dikten, den är ju trots allt mindre platskrävande!
Den är skriven på min äldsta systers landställe i Uppland och längst ner på pappret, efter dikten, står det noterat:

"Sen höst 1999. Boda. Jag och Lena plockar svamp och tar långa promenader. Men jag vill nog helst vara inne och sova. Det är en lyx att vara själv och hinna tänka."

Så här lyder den:

Jag är en lufs
sitter i stugan
kurar
eller går långt före
alla andra
och myser
i stora tröjor och raggsockor

Som en blodigels
sugmun
blir jag
när det är dags
för kramen
Vill aldrig släppa

Jag är en parasit
kryper under huden
värmer mig där

rullar ihop mig
och lutar huvudet
mot blodströmmen

Det som slår mig är den konstiga känslan av att ingenting förändras, för lite i alla fall. Jag är fortfarande glad om jag får vara ensam ibland och jag anser det fortfarande vara en lyx att hinna tänka.
Dikten är så köttig på något vis. Det är sällan jag skriver så. Så blodigt och slemmigt...usch, blodiglar...blä!
Men jag gillar det där sista, kryper under huden för värme och att luta huvudet mot blodströmmen.
Det gillar jag. Fortfarande. Jag gillar orden och hur man kan se sig själv som ett litet barn i mammas mage nästan när man läser det. Så där hopkrupen. Så där omsluten. Och varm.

En nybliven vän till mig, islandsfödda Brynja, födde nyss en pojke på badrumsgolvet hemma, jag tänkte på henne och babyn när jag fick de där tankarna om barnet i magen. Alla gratulationer till den familjen, kanske får jag någon gång i framtiden anledning att skriva ett brev till den pojkens konfirmation - då är cirkeln sluten...

Ur hjärtats djup (AB IMO PÉCTORE)

Biblioteken är mumsmums

Det luktar så där härligt. Ni vet. På biblioteket. Och allra mest luktar det på Stockholms Huvudbibliotek. Just den här byggnaden hör dessutom till mina all-time-favs , med sina runda väggar och rad efter rad av böcker i tre våningar - hääärligt!

Jag har idag spenderat en timma där för att sniffa fram bra böcker om gudstjänster och om vad människor vill "ha" för något när de går till kyrkan. Det är ett STORT ämne, och spännande, så jag hoppas att jag ska kunna hitta en trevlig vinkling på mitt lilla arbete som jag skriver i skolan just nu.
(Har ni några tips på bra böcker i ämnet är ni mer än välkomna att skriva in dem i kommentaren...).

Jag kommer från en stor bokslukarfamilj, jag är uppvuxen med höga och proppfulla bokhyllor. När jag sen träffade den man jag förälskade mig i hade jag tur - han själv och hans barn är också storläsare.
I min nya, "egna", familj så är vi dessutom hooked på Fantasy vilket är ännu mer fantastiskt och tursamt...i mitt föräldrahem och bland syskon och deras familjer är det i princip bara jag och min far som har tagit till oss den genren. Ja och för några år sedan så upptäckte också en av mina kära systerdöttrar denna förtrollade värld...det smittar av sig.

Fanfic* är det som står på tapeten i familjedotterns liv och det är något jag själv har kvar att upptäcka...har inte känt mig så dragen till det än men det kanske kommer.
Inte ens när man har ett så stort utbud som huvudbiblioteket har man mycket fantasy som vi inte har läst och då får man småningom gå vidare till spinn-offs eller vad man ska kalla Fanfic.

AB IMO PÈCTORE (ur hjärtats djup)

*Fanfic (fanfiction) är en ny "genre" där fans av en viss bok eller författare fortsätter skriva berättelsen om världen eller karaktärerna själva, oftast på nätet. Det är särskilt vanligt inom Fantasy, men finns också inom andra genrer. Flest har nog fortsättningarna på Harry Potter blivit, de breder ut sig som en löpeld. Av förklarliga skäl varierar kvalitén på Fanficen men en del fanficförfattare har själva fått mängder med fans.
(Kanske kommer fanfiction på fanfictionen på fanfictionen...)