Två startmeningar resulterade i två dikter. Båda gick åt ett lätt anti-rojalistiskt håll och det kan ju hända när det är flera som styr resultatet. Frågan nu är...är vi nöjda? Ska vi ge oss på kärlek igen (och bortse från D och V) eller får det här vara nog? Behöver dikterna bli aningens längre? Jag vet inte, kommentera gärna...
Mitt hjärta bultar blått
av sköra fjärilsvingar
på 80000 kvadrat
runt vårt kära slott
runt och runt
varv på varv
Akta! Daniel! Gräset är tunt!
Vår kärlek övervinner att inte vigas i junivarm stad
men viskningar och rop kan göra en glad
från folket som står på rad på rad på rad
Vi vill inte ha parad
vi far till Ockelbo åstad
Särskilt tack vill jag rikta till kära Anna och hennes mamma Monica som varit så bra i skapelseprocessen - tackitack!
ps. nu när jag ser dem efter varandra kan de kanske läggas ihop också? Till en enda dikt? Eller? ds
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
tisdag 6 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Flera människor måste skriva! Kom igen folket!
SvaraRadera