Gårdagens
spanarna, alla handlade om teknik på något sätt. Alla om nya saker som kanske inte alltid hanteras på optimalt sätt.
En tanke som kom upp i det andra spanet var det att våra försök att kommunicera via "nya media" istället för tydlig och klar sanning mest blir ett blurrigt mummel.
Kanske är det så att vi, som tex bloggar, varken har läsare eller kommenterare. Och om ingen läser eller kommenterar - varför göra det då?
Jo - för att vi gör det för oss själva, för den där delen av oss som vill
dela, som vill
kommentera livet, som vill
skapa på ett nytt sätt. Den delen behöver inte ständigt medhåll eller någon som näbbar emot. Den delen vill bara skapa, skriva, fantisera fram någonting kreativt. Det har vi människor gjort i någon form sedan urminnes tider, nästan som att det är inbyggt i våra gener.
Så alla vi, vi som har en blogg, en webbsida, en facebook, en msn, en myspace-sida, en twitter etc etc. Nu kör vi - och vi ber inte om ursäkt för att vi lägger till till mumlet i cyberrymden, mummel är för den vad stjärnstoft är för universum - helt beroende av det för att "vara".
Ab imo péctore - Ur hjärtats djup //Nanna
Jag gjorde syltbollar för att fira den första regniga dagen i Stockholm på länge. Det har varit skönt med vädret hittills, varmt och gott men nu när det blev grått och trist måste man ju dra fördel av det också.
