Sång och musik på 30-årskalaset

Det är någonting med levande musik som gör att alla tillställningar blir superba!

På Jerrys skiva blev det mycket i en salig blandning.

• Körsång och allsång med kamplåtar
• Kaya Ålander sjöng och spelade (lika bra som vanligt...och min favvosång med henne; Varför vi sjunger...jag börjar alltid gråta)
• Jerry som är typ bäst i hela Sverige på dragspel spelade solo för sin nya kille (grattis till tre månader!)
• Olle (fiol), Jerry (dragspel) och Kennet (piano) kompade och spelade lite själva...über!
  
• Tre av Jerrys vänner (sorry att jag inte kan namnen) spelade gitarr och sjöng.

Ja så där höll det på. Om Matts kunnat komma med som planerat hade vi nog ställt upp med den engelska låten "Adieu Sweet Lovely Nancy". Tyvärr blev det inte så men det gjorde ju ingenting när allt kom till kritan...det var så fullt av musik, sång och tal att det räckte!

När jag fyller 30 själv (om ett och ett halv år) ska jag försöka få alla att göra samma sak och sjunga aschlet av sig! Välkomna till alla mina vänner, jag snor idén om öppen scen från Jerry - jag tror att han glatt förlåter mig!
Vi ska sjunga mer i våra liv! Och spela musik om vi kan det.

Som tillägg kan här göras att ett familjeprojekt i år förhoppningsvis kommer att bli att spela in en liveplatta med jullåtar!!! Jag hoppas att det blir av för något roligare att få i julklapp kan man ju inte tänka sig! :-)
Vi håller just på med praktiska förberedelser och väljer bland annat låtar. Vilka låtar måste man verkligen ha med? Vilka jullåtar vill man absolut inte ha med?

AB IMO PÉCTORE

Det är så mörkt och jag är så sjuk

Stackars mig!
Ämlig är jag så det kan räcka...
det är mörkt och kallt
och till råga på allt
verkar det som näsan börjar läcka!

Ja ni fattar. Det är få gånger det är lockande att gå upp tidigt för att åka långt - men vanligtvis gör man det. Inte idag, hela helgen har jag känt mig risig så nu kurerar jag mig. Det är bara det att jag får så väldigt dåligt samvete.
Så här ser jag ut idag, ett ganska förskonande foto med finnar, tröjan ut-och-in och glasögonen på sne'.

Man borde vara på plats, man kan inte svika sina studiekamrater osv. Det är lätt att börja snacka om att man inte bör gå till skolan eller arbetet med sjukdom i systemet men när det väl kommer till kritan är det oftast svårt att hålla sig borta. Jag är uppfostrad med att man måste gå ändå och det är bra - till en viss gräns. Jag har börjat känna efter lite bättre nu i alla fall.
Idag ska jag gå emot mitt "samvete" och vara hemma och tryna och försöka dricka varmt och vara allmänt snäll mot kroppen och knoppen!

AB IMO PÉCTORE!