Ligger det gamla bakom mig?

Så. Alldeles i början av sommaren byttes ju kursen lite för mitt liv i och med att jag fick ett arbete istället för att plugga. Jag känner mig väldigt glad över kursriktningen och stället där jag arbetar känns väldigt bra och jag ser fram emot att det verkliga arbetet kommer sätta igång om några veckor.
Därför undrar jag varför jag inte känner att det är så självklart bra just nu? Jag tror att det beror på att det känns som om jag tappat kurs - inte ändrat den själv (vilket egentligen är det som skett).

Jag kunde inte sätta fingret på det förrän nu...jag behöver påminna mig om de år jag spenderat i skolan, jag behöver minnas mina vänner och mina erfarenheter därifrån. Jag behöver fundera kring hur jag kan plantera mig själv i den jordmån som jag vill växa i. För det vill jag ju - växa alltså - och dessutom vill jag ha mina tankar kvar i hjärnan och nära mitt hjärta.
Jag försöker med hjälp av bilder. Några är ett slags symboler för de pedagogiska tankar som är min grund. Några visar människor som också är oerhört viktiga. Jag vill inte tappa bort dem heller i vimlet av alla nya ansikten. Det är svårt ibland att säga varför en bild är viktig men för mig har de verkligen blivit det, ett axplock finns med nedan.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA

Ångestskapande inför resa till kontrollernas land

Att jag inte skrivit på länge här på betraktelserna betyder i detta fall att jag

1. inte haft tid
2. inte haft något intressant att skriva
3. inte haft ork att ta mig tid

Nu börjar det nämligen dra ihop sig för examen (4 juni) och jag har känt mig stressat och disharmonisk och samtidigt lugn och avspänd. Väl i skolan tar jag det lugnt och nu är det mesta gjort innan vi avslutar. Om en dryg vecka åker jag med klassen till Berlin. Alla snackar om att det är Europas kultyyrhuvudstad. Det enda jag tänker på är att jag inte snackar eller förstår ett ord tyska och dessutom tycker att Tyskland är lite...hm, creepy. Den som förstår tyskan är inte direkt kompis med mig, dessutom är jag rädd för att flyga. Några av mina kära kamrater har dock sagt att det enda vi behöver göra är att följa strömmen och sedan säga "bier bitte" och sätta oss i en park någonstans. Synd att jag inte tycker om tysk öl värst vidare...
ja ni hör. Jag bara gnäller - egentligen så blir säkert resan toppen, vi kommer inte att krascha och dö utan istället ha det roligt och intressant och jag kommer komma hem flytande i tyska...
ååå varför kunde vi inte åkt till England istället där man förstår vad folk säger, där ale är normalt och där man var emot nazismen och die mauer? Nu ska jag skärpa mig och glatt bli överbevisad och förälskad i Berlin.
Ha det gott alla, ab imo pectore,
Nanna

ps
Matts lär mig nya uttryck:
Ein Helles, bitte (en ljus, tack)
eller
Ein Dunkles, bitte (en mörk, tack)

(tack Älskling för att du lär mig de viktiga sakerna i livet).

Kort uppdatering

Uppdatering i kort version:
Jag är helt slut och har blivit sjuk (för att jag är så trött tror jag). Jag har skrivit klart mitt pedagogiska program (ett slags examensarbete kan man kalla det) och jobbade om det flera gånger innan jag var nöjd. Nu känns det bra men jag har inte med allt jag velat ha med, samtidigt som jag tagit med saker som kanske inte "skulle" in i arbetet men som jag ville ha med själv.
Nåja, nu är det klart och jag är trött.
Det är bestämt att jag börjar jobba i juni några dagar efter min examen. Så snart är det examen och sedan jobba jobba. 4 juni har jag uppnått min plan som jag har följt så länge nu och jag känner mig lika delar nervös och spänd som glädjerusig. Mycket känslor är det i alla fall. Vad ska man göra sen liksom (även om jag vet vad jag ska göra)?
Kram alla, ab imo pectore, Nanna

Kallt och vitt

Det slutar aldrig vara juligt och kallt. Nu är det i alla fall ljust när man går hemifrån på mornarna. Bilden är från Sigtuna och vi är på väg till byn för att ta en fettisdagsbulle! Hetvägg är mumma!

"Like sand through a hourglass, so are the days of our life"

Vänner via etern!
Det känns som om tiden rinner iväg. I fredags var begravningen och igår (lördag) var det diakonexamen i Storkyrkan. För ca fyrtio minuter sedan satte festligheterna igång där igen och sex nya diakoner är snart vigda. Varmt välkomna till Stockholm stift!
Det har varit mycket känslor och jag har haft uppgiften att både vara officiell och privat blandat. Det gör så att det inte känns som att jag varit speciellt "ledig" eller haft fokus på mina skolarbeten.
Plus att jag har varit sjuk vilket säkert lägger på sitt. Nu mår jag dock mycket bättre. Nya tag!

Bra just nu:
Det är söndagförmiddag (en kvart till).
Jag ser fram emot skolan imorgon.

Bu just nu:
Mycket att göra. Städa och tvätta-jox och skolarbete. Jag känner mig seeeg.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

What's going on...

Ett:
Kyrkovalet 20 september! Rösta. Rösta på vad ni vill. Jag kommer att rösta på (s) och mig själv. Jag tycker att vår valkampanj i år är superbra och vi är taggade inför nya fyra år! Kolla in några nomineringsgrupper innan ni röstar och välj det som känns rätt för er - men framförallt - se till att inte missa röstningen. Från 16 år och tillhörig Svenska kyrkan har rösträtt. Se till att rösta lokalt så att ni får rätt valsedlar - det går inte att rösta om i det här valet!

Två:
Ediths begravning. Sången gick bra, jag klarade mig från tårarna, skönt (Sjöng Jag är hos dig min Gud Ps 607 i Svenska psalmboken). Har varit ett stressmoment senaste veckan. Nu klart och det var en fin högtid. Första gången med katolsk rit för min del.

Tre:
Skriva och läsa och plugga. Det är en del att dona med för skolan, det mesta är dock väldans roligt! Jag fick hem en väldig hög med nya skolböcker i eftermiddag, de luktar så där gott som böcker gör. Dessutom hade jag beställt två saker till mig själv, en antologi med Mumintexter (såå fin och med en massa färgbilder och fint utvalda texter) och något som heter Författarkortleken som jag ska testa (man skriver fritt utifrån ett kort).

Extra tack till alla som var med på den knäppa pubrundan i Sigtuna stad (ja det blev faktiskt en runda, trots platsen, tre pubar) i veckan! Galet roligt!

Bra just nu!
Kolla in Mr Pat's blogginlägg! Det är härligt med passionerade åsikter - fram för mer sånt! Du hittar adresslänken under kompisbloggare här intill till vänster.

Bu just nu!
Att människor inte tar i varandra för att de är rädda för svininfluensan. Så konstigt och helt omänskligt beteende i förlängningen. Vi behöver varandra. Svininfluensa eller inte.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

Lite om resan till Norge

Min skola åkte till Norska fjällen, på gränsen till Sverige för att lära känna varandra, genomföra pilgrimsvandringar eller lära oss tälta och brassa käk i primus-kök. De olika kurserna hade lite olika saker som fokus men den främsta var att alla grupper/klasser skulle lära känna varandra. Det är andra gången jag är där och denna gång som pedagogstuderande.

Jag vill dela lite bilder därifrån för att ni ska få en chans att se en liten portion av min upplevelse.
Enjoy!

Det här är mitt rum som jag delade med Moa och Suzzanne från min kurs! Digga in det tidstypiska paret som spanar upp i skidbacken! Och Moas strumpor som gör fjällhyttekänslan komplett! :)

Det blev en del egen reflektion och omgivningarna är inspirerande. Här sitter Patrice från FP och kollar in fiskodlardammen. Hon ser nästan ut som Bauer's Tuvstarr där hon sitter - bara hon inte tappade någonting!

Det var inte bara stillhet och reflektion, några blev också skadade under veckan. På detta foto är det stackars Olof vars armbåge fick genomgå ett smärtsamt möte med en fjällbrant, man måste ju dock gilla armkroken!

Här står tre män och ser liiite oroliga ut - ser ni röken?! Det blev väldans blöta spån på hela vår tänkta glödbädd. Till slut löste vi det med en skärbräda och en hel del energiskt fläktande. Belöningen = perfekt glödbädd!

Här syns supersöta Anni som går grundkursen och Hasse. Vår grupp hittade en specialpotatis! Uppenbarligen är det potatisarnas motsvarighet till stigmatisering!

Jag själv hamnade inte på fotografierna särskilt ofta - det här fotot är tagit i samband med att vi gjorde all basmatsförberedelse. En supertrevlig grupp - vi skrattade väldans mycket under dagen och gjorde a damn fine job! Check out mitt örhänge - jag diggar det - och det ger mig lite vildmarkskänsla ;)

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

Inlägg på en ny klass-blogg

Till min nya klass har jag skapat en blogg. Det är meningen att vi ska kunna skriva om vad som händer oss i veckorna.
Än så länge är det bara jag som har skrivit men jag hoppas att alla andra också kommer igång medan tiden går.
Här är länken till senaste inlägget och bloggen.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

Gammal plats, ny erfarenhet

Hejsan alla.

Jag har inte hunnit uppdatera bloggen på ett tag och det har i första hand att göra med att jag börjat mitt sista år i skolan på ett tag (hoppas vi!)

Församlingspedagogutbildningen på Sigtuna Folkhögskola

Att vara församlingspedagog betyder lite olika saker beroende på var du arbetar och vilken profil man har i respektive församling. Förenklat och för sådana som inte känner några församlingspedagoger själva kan man säga att det är en person som i församlingen (inom Svenska kyrkan i mitt fall) arbetar pedagogiskt. Men det kan också betyda att man har hand om information utåt eller göra andra saker också. Under länken kan man läsa bättre formulerade ord om yrket...

Klassen är en eklektisk blandning med potential.
Lärarna är bra och inspirerande.

Skolan är samma gamla vanliga...men...den är också helt ny. Det är helt annorlunda att gå en annan utbildning efter att ha vant sig vid någonting under två år.
Störst förändring är faktiskt klassrummet Gula salongen som känns mer ombonat med böcker längs väggarna och gardiner i fönstren (Tack förresten till Anja som jag tror är den som ordnat detta). Gamla fina Akvariet är mer som en enorm plaskdamm för fritidsledarna med trästolar som knakar och efterlämningar från äldre avgångsklasser på väggarna och i taket. De fyller båda sin funktion men man märker känslomässigt skillnaden lättare än man beskriver den.

I nästa vecka åker alla kyrkliga kurser till Valdal i Norge. Jag har varit där förut men under helt andra premisser, då var det snöstorm och tält, nu är det säng i hus och lätt vandring som gäller.
Vi ska under en timma (!) berätta vår livsberättelse.

...hur gör man det?

Jag återkommer väl med ett inlägg om resan när vi kommer tillbaka.

Hörs då och tills dess...AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA

Examen och sommar

Nu har jag tagit examen gott folk!
Fast jag är ju inte riktigt klar så det kanske inte räknas? Jag firade i alla fall med utgång på examenskvällen och igår var jag ute med båten för första gången för säsongen!



Det är sjukt varmt i Stockholm, till och med vattnet är varmt. Jag och mamma badade vid kvart över åtta på kvällen och det var simtagsvänligt!
Då hade vi satt iland mina två andra passagerare i Ulvsunda, min syster Annika och hennes äldsta son Robin.

På bilden ovan är det inte lika varmt och så småduggar det. Hela klassen, både de som gått ut och de som är kvar ett år poserar på bilden.

Samtidigt som jag tycker att det varit oerhört skönt att inte behöva åka till skolan och dona varje dag så har jag svårt att sluta tänka på min klass och på vad vi varit med om de här två åren tillsammans. Jag har liksom svårt att varva ner från Fritidsledarutbildningen...istället för sol och simtagsvänliga bad poppar snöoväder och snöbivacker, överkokta snabbmakaroner och forsen i Malingsbo-Kloten upp i huvudet på mig. Men det är nog som det ska vara...det är så när man lämnar något. Något som varit viktigt för en.

Förhoppningsvis så ser jag skolan igen till hösten - då i en helt ny skepnad.
Ur hjärtats djup, Nanna

Full av flum

En heldag i skolan. Forumdag med tema beroende och dans. Härlig kombi va?

Alla klasser, utom vår, börjar ett. Vi börjar nio med Skap och Zigge Ztarduzt. "Skapet" visar sig vara metodiskt och det blir en del skriva och lyssna även på denna lektion, i slutet gör vi dock en start inför nästa verkstadsgudtjänst och det är för jobbigt att förklara allt kring det här - men - just idag skulle vi välja en psalm i en viss kategori (vår grupp hade våren). Sedan skulle vi gestalta den på något vis och det blev helt flummigt och rörigt med bland annat dans, pantomim och en absurd installation.

När skapet var klart började dagen så med tre genomgångar kring beroende bl.a. av två forskare/psykologer från Maria Ungdom. Det var ett intressant tema dock, spelberoende var i fokus och jag lärde mig mycket.

Efter en lång dag var det dags för kulturell underhållning.
En dansgrupp skulle uppträda...Det visade sig vara en halvtimme långt. Jag spelade in en mycket kort snutt som är ganska typisk för hur resten av föreställningen var...helt otroligt. Och det är verkligen kul att alla ska ta detta på så stort allvar. Det är konst liksom. Och då ska man absolut inte skratta. Eller bua. Istället ska vi artigt applådera. Och applådera. Tills tjejerna kommer in igen. För det är de ju värda - eller? Döm själva...




Min fråga är: Är det konst? Eller bara konstigt?

Ab imo péctore

Det är så mörkt och jag är så sjuk

Stackars mig!
Ämlig är jag så det kan räcka...
det är mörkt och kallt
och till råga på allt
verkar det som näsan börjar läcka!

Ja ni fattar. Det är få gånger det är lockande att gå upp tidigt för att åka långt - men vanligtvis gör man det. Inte idag, hela helgen har jag känt mig risig så nu kurerar jag mig. Det är bara det att jag får så väldigt dåligt samvete.
Så här ser jag ut idag, ett ganska förskonande foto med finnar, tröjan ut-och-in och glasögonen på sne'.

Man borde vara på plats, man kan inte svika sina studiekamrater osv. Det är lätt att börja snacka om att man inte bör gå till skolan eller arbetet med sjukdom i systemet men när det väl kommer till kritan är det oftast svårt att hålla sig borta. Jag är uppfostrad med att man måste gå ändå och det är bra - till en viss gräns. Jag har börjat känna efter lite bättre nu i alla fall.
Idag ska jag gå emot mitt "samvete" och vara hemma och tryna och försöka dricka varmt och vara allmänt snäll mot kroppen och knoppen!

AB IMO PÉCTORE!