Ligger det gamla bakom mig?

Så. Alldeles i början av sommaren byttes ju kursen lite för mitt liv i och med att jag fick ett arbete istället för att plugga. Jag känner mig väldigt glad över kursriktningen och stället där jag arbetar känns väldigt bra och jag ser fram emot att det verkliga arbetet kommer sätta igång om några veckor.
Därför undrar jag varför jag inte känner att det är så självklart bra just nu? Jag tror att det beror på att det känns som om jag tappat kurs - inte ändrat den själv (vilket egentligen är det som skett).

Jag kunde inte sätta fingret på det förrän nu...jag behöver påminna mig om de år jag spenderat i skolan, jag behöver minnas mina vänner och mina erfarenheter därifrån. Jag behöver fundera kring hur jag kan plantera mig själv i den jordmån som jag vill växa i. För det vill jag ju - växa alltså - och dessutom vill jag ha mina tankar kvar i hjärnan och nära mitt hjärta.
Jag försöker med hjälp av bilder. Några är ett slags symboler för de pedagogiska tankar som är min grund. Några visar människor som också är oerhört viktiga. Jag vill inte tappa bort dem heller i vimlet av alla nya ansikten. Det är svårt ibland att säga varför en bild är viktig men för mig har de verkligen blivit det, ett axplock finns med nedan.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA