Uppsalas ansikten del 2

Jag är tillbaka i gudstjänstutskottet. I rummet är det brun- o beigefärgat, mörkt o traditionsfyllt. Här är också fullt av porträtt över framstående personer inom sitt fält. Några av dessa gubbar har blivit trevliga återseenden. De blickar tålmodigt ner på oss när vi debatterar både ditt o datt.

En drink med M o J

Jag träffar Maria o Jon nu när jag ändå är i Uppsala. Vi snackar mest jobb men även kyrkomöte o allt annat mellan himmel o jord. Maria har varit ordförande i Svenska kyrkans unga o är allmänt bra, framförallt på barn- o ungdomsfrågor o idealitet.

Ca Ett foto i timmen 10.00

Gruppmöte. 72 smarta människor i samma rum. Härligt!

Ett foto i timmen (ca) 08.00

Tåget till Uppsala igen. Flyttar mig för att barnfamilj ska kunna sitta tillsammans. Hamnar bredvid suckande man, suck. Känner mig ganska glad men det sticker i ögonen.

Ansikten i Uppsala del 1

Denna kvinna står staty längst bak i Uppsala Domkyrka o jag tittar alltid till henne när jag är där. Det finns så klart svar på vad konstnären tänkte men för mig finns frågorna kvar. Är det längtan man ser i hennes blick? Eller sorg? Varför står hon så till synes tvekande? Är hon på väg eller står hon still? Vad tänker hon på i sin blåa kappa? Jag vet ju att den blå färgen är jungfru Marias färg, men det är väl inte Maria? Eller är hon en av alla Marior som finns i världen?

Kyrkomötet session 1

Som läsarna av den här lilla bloggen säkert redan vet sitter jag i Svenska kyrkans Kyrkomöte och jag har tidigare år skrivit något kring hur det är och så här...
Imorgon lovar jag att skicka några kort som representerar en liten gnutta av min tillvaro här i Uppsala där mötet hålls.
Jag funderar också på att göra en EFIT - ett foto i timmen imorgon. Bara för att visa att jag typ bara sitter i samma rum hela tiden...haha...vi får se om det är genomförbart - det är nästa fråga. Men jag lovar som sagt att skicka några foton från min tur hit den här gången.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA

Kyrkomötet öppnas

I Uppsala Domkyrka är det pampig invigning av KYRKOMÖTET 2010.

Snabb reflektion

Å så sitter vi där på tunnbanan och tittar lite extra fundersamt på varandra.
Är han en sådan där typisk rasist? En av dem som röstade på SD?
Vi blir liksom misstänksamma - vi distanserar oss ännu mer.
Enligt mig har ett av de största problemen i vår stad varit att vi distanserar oss från varandra, är rädda för varandra och därigenom, i förlängningen, slutar bry oss om andra än den innersta kretsen kring oss. När jag inte litar på andra, hur ska andra kunna lita på mig?
Känslan av samhörighet och solidaritet mot varandra är viktigt för stadens hjärta menar jag och känner ytterligare en blick på mig, Någon tittar i ögonvrån på min lusekofta med yllebroderier - typiskt en som är rasist kanske Någon tänker och blir lite kallare i hjärtat. NEJ! Bli inte det Någon - hälsa istället! Eller fråga! Och säg verkligen till mig på skarpen när jag gör något galet! Var inte rädd. Nu är det verkligen tid att stå upp för alla och stå upp för sina åsikter, kanske övertygar du någon om ett kärleksfullare sätt att se på andra människor? Kanske inte - men du har i alla fall försökt. Jag ska försöka. Jag lovar.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA

Så var det slut...eller?!

En dag har gått efter valdagen och jag har en underlig känsla. Vi kanske i teorin skulle kunnat tänka oss en sådan utgång som det blev men verkligheten ger ändå bitter smak i munnen för mig. Jag är ju som många vet faktiskt också medlem i ett parti som gick mycket dåligt det här valet. Ett stort nederlag - och ändå känner jag mig stark i min övertygelse om att röd-gröna har bättre politik och längre perspektiv. Konstigt kanske - men håren går liksom inte ur lika snabbt som luften ur ballongerna.

När jag såg de olika valsnacken som de två blocken gjorde efter att valresultatet var relativt fastlagt (fast vi kan ju inte vara helt säkra förrän alla utlandsröster räknats och det är inte klart förrän imorgon onsdag) så blev jag verkligen stolt. De rödgröna gjorde mycket bra ifrån sig enligt min mening, de är ärliga och tydliga och ryggar inte. Kanske är det röd-gröna blocket mer troliga att kollapsa tillbaka till egna delar än alliansen men det får i så fall bli en annan fråga.


Här visar de inga sådana tendenser, snarare tvärtom. Experterna analyserar vidare och vi vanliga får hoppas på nästa val.

Psst:
Appropå Fi och annat så håller jag med Anna i sin kommentar till mitt senaste inlägg. Det viktiga är att rösta med hjärta och hjärna - inte att "taktikrösta" för att man inte tror att rösten ska räknas i det stora hela. Om alla tänkte så skulle det inte bli mycket till val. Å så har hon fått mig att nynna också!

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA

Sista rycket, snart är det dags...

...ja så har det stått i ett antal mejl i inboxen hos mig den senaste tiden. Jag jobbar så mycket att jag inte hinner med att kolla allt, vara med på något och inte heller blogga - sorry alla ni som faktiskt läser.

Ändå tränger sig valet på och pockar på uppmärksamhet, på olika sätt.
Det är mycket som jag egentligen skulle vilja skriva om eller kommentera. De olika partiernas valkampanjer till exempel, eller hur det är svårt med vallöften hit och dit. Om lögnerna eller det som inte riktigt är lögn men inte heller sanning. Det är svårt för väljarna att se vad de ska rösta på bara genom att läsa en tidning eller se ett nyhetsprogram. Kanske också något om en kyrkomöteskompis inlägg om Fi!-initiativet (som ju angår i alla fall en av mina kära läsare men säkert flera, läs nästa inlägg av Marta om du är intresserad här). Vad betyder det egentligen att vara feminist idag? Och är ett parti lösningen? Kanske, kanske inte. Det får vi fortsätta tala om för det är tres importante!
Men inget av det där tänker jag skriva något om just nu, det får räcka men en kort kommentar om en annan sak.

Det sägs att man är oense om 15 miljarder. I de olika budgetförslagen. Det kan ju låta mycket - men med en statsbudget som ligger på 800 miljarder är det ganska så lite faktiskt. Så de politiska partierna kanske tänker lika kring de kommande åren vad gäller satsningar och annat bra (och dåligt). Därför blir det här valet, för mig, en strikt ideologisk fråga. När jag vet att det inte skiljer så mycket inser jag att de skiljer sig oändligt åt ideologiskt. Så nu är det back to basics för mig. Back to solidaritet och jämlikhet, syskonskap. Gemensamt ansvar och frihet. Alla dessa ord som blivit sammanblandade mellan partierna är egentligen mycket stora och allvarliga saker - som sköra ägg i bräckliga lerkrukor. Jag är tillbaka i det jag började i - hur jag vill att vi ska se på samhället och på gemenskapen. På varandra. Och imorgon är det dags. Vi ses vid valurnorna!

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA