torsdag 23 september 2010

Snabb reflektion

Å så sitter vi där på tunnbanan och tittar lite extra fundersamt på varandra.
Är han en sådan där typisk rasist? En av dem som röstade på SD?
Vi blir liksom misstänksamma - vi distanserar oss ännu mer.
Enligt mig har ett av de största problemen i vår stad varit att vi distanserar oss från varandra, är rädda för varandra och därigenom, i förlängningen, slutar bry oss om andra än den innersta kretsen kring oss. När jag inte litar på andra, hur ska andra kunna lita på mig?
Känslan av samhörighet och solidaritet mot varandra är viktigt för stadens hjärta menar jag och känner ytterligare en blick på mig, Någon tittar i ögonvrån på min lusekofta med yllebroderier - typiskt en som är rasist kanske Någon tänker och blir lite kallare i hjärtat. NEJ! Bli inte det Någon - hälsa istället! Eller fråga! Och säg verkligen till mig på skarpen när jag gör något galet! Var inte rädd. Nu är det verkligen tid att stå upp för alla och stå upp för sina åsikter, kanske övertygar du någon om ett kärleksfullare sätt att se på andra människor? Kanske inte - men du har i alla fall försökt. Jag ska försöka. Jag lovar.

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar