En dag har gått efter valdagen och jag har en underlig känsla. Vi kanske i teorin skulle kunnat tänka oss en sådan utgång som det blev men verkligheten ger ändå bitter smak i munnen för mig. Jag är ju som många vet faktiskt också medlem i ett parti som gick mycket dåligt det här valet. Ett stort nederlag - och ändå känner jag mig stark i min övertygelse om att röd-gröna har bättre politik och längre perspektiv. Konstigt kanske - men håren går liksom inte ur lika snabbt som luften ur ballongerna.
När jag såg de olika valsnacken som de två blocken gjorde efter att valresultatet var relativt fastlagt (fast vi kan ju inte vara helt säkra förrän alla utlandsröster räknats och det är inte klart förrän imorgon onsdag) så blev jag verkligen stolt. De rödgröna gjorde mycket bra ifrån sig enligt min mening, de är ärliga och tydliga och ryggar inte. Kanske är det röd-gröna blocket mer troliga att kollapsa tillbaka till egna delar än alliansen men det får i så fall bli en annan fråga.
Här visar de inga sådana tendenser, snarare tvärtom. Experterna analyserar vidare och vi vanliga får hoppas på nästa val.
Psst:
Appropå Fi och annat så håller jag med Anna i sin kommentar till mitt senaste inlägg. Det viktiga är att rösta med hjärta och hjärna - inte att "taktikrösta" för att man inte tror att rösten ska räknas i det stora hela. Om alla tänkte så skulle det inte bli mycket till val. Å så har hon fått mig att nynna också!
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag ser fram emot när min Fi-röst räknas imorgon då :)
SvaraRadera