Blä för retreat (jag kan se Gud utan tystnad)

Okej. Jag vet att det ska vara fint och bra för en med retreat. Men. Det är bara inte min "grej". Jag tycker att det kan finnas mycket att hämta med att vara själv. Att leva enkelt. Och behagligt.

Men det är inte behagligt att sitta där och äta i tystnad, lite klirr när glaset sätts mot bordet, när besticken slår mot tallriken. Nej. Det är inte behagligt - jag får snarare lite ångest.

Nej. Fram för andra typer av retreat - en lugn tid. Där man kan välja att samtala eller inte.
Joja - jag vet att det blir feeel - men ändå...

Kramar från en något frustrerad
NANNA