Melodifestival. Inför Eurovision. Eurovision Song Contest.
Alla tycker och tänker - det är så härligt bara.
Idag var jag inne på Musikfesternas sajt på svt. Där kunde man tycka inför nästa år. Jag blev lite förvirrad när jag fyllde i om vad jag egentligen skulle tycka men en sak var säker. För jag har ju en idé. Galen men härlig och totalt konstig för mig eftersom jag är lite fundersam kring huruvida Sverige ska ha ett kungahus. MEN - här kommer det:
Kunde inte kungafamiljen få göra ett inslag för varje deltävling? Radiohjälpen är ju mottagare av "överskottspengarna" och de olika medlemmarna i kungafamiljen är engagerade i olika välgörenhetsprojekt. Kungafamiljen skulle få schysst press och Melodifestivalen skulle cementera känslan av ultimate glamorös tillställning.
I finalen borde priset överlämnas av Hans Majestät Konungen.
Episkt! <3
Visar inlägg med etikett Tankar och funderingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tankar och funderingar. Visa alla inlägg
fredag 25 maj 2012
onsdag 20 april 2011
Hedervärt beteende av oss?
Jag tittar på Play-rapport och förfasas över berättelsen om Pejam och andra kvinnor i liknande situation. De söker asyl i Sverige pga hedersrelaterade hot.
I det här inslaget (nedan) ser man en politiker som är högst ansvarig över sådana här frågor. Han verkar så nervös över att säga för mycket att han inte ens säger "Ja. Det är klart vi ska undersöka om detta stämmer. Det är viktigt att våra rapporter stämmer eftersom det är på dem vi grundar våra beslut." Det är vad jag skulle önska att han sa.
Det är svårt att fatta alla typer av utvisningsbeslut, för alla inblandade skulle jag tro. Men beslutet bör ändå fattas på så mycket fakta som det går. Och på korrekta grunder.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
I det här inslaget (nedan) ser man en politiker som är högst ansvarig över sådana här frågor. Han verkar så nervös över att säga för mycket att han inte ens säger "Ja. Det är klart vi ska undersöka om detta stämmer. Det är viktigt att våra rapporter stämmer eftersom det är på dem vi grundar våra beslut." Det är vad jag skulle önska att han sa.
Det är svårt att fatta alla typer av utvisningsbeslut, för alla inblandade skulle jag tro. Men beslutet bör ändå fattas på så mycket fakta som det går. Och på korrekta grunder.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
måndag 21 mars 2011
Citat söndagen 21/3 samt ett om varvet runt jorden
"Sometimes words will leave me
and then I haveto scream"
P.S
Som P.S. får ni lite fakta om den dag som nu gått, det kommer från ett fantastiskt mail jag fick idag med en önskan om glad vår!
I år inföll vårdagjämningen den 21 mars kl: 00:21 precis. Här följer ett utdrag:
"Vår- och höst-dagjämning inträffar vid bestämda tidpunkter, dvs inte då "dag och natt är lika långa" även om detta gäller ungefärligen, utan vid tidpunkter som är (astronomiskt) definerade av att jordaxeln då är vinkelrät mot linjen mellan jordens och solens medelpunkter. Händelsförloppet är alltså på mikrosekundnivå av typ: ...icke nu, icke nu, NU, icke nu, icke nu, ... (påminnande om en viss snapsvisa). Solen står vid dessa definierade tidpunkter rakt över jordens ekvator.I det astronomiskt korta perspektivet, ett par hundra år eller så, finns det finns särskilda skäl att uppmärksamma just årets vårdagjämning!
Det är nämligen så att med största sannolikhet ingen av oss kommer att uppleva ytterligare en vårdagjämning den 21 mars som vi växelvis varit vana vid under lång tid.
Från och med 2012 och till och med 2047 kommer denna dagjämning alltid att inträffa den 20 mars. Dagen blir därmed lätt att komma ihåg
Därefter kommer händelsen lite varierande att inträffa 19 eller 20 mars.
Först år 2102, 91 år från nu, är det dags för 21 mars att återigen göra entré. Fascinerande eller hur? (Ja, jag visste väl att ni skulle tycka det!)
Dessutom gäller att årets tal 2011 är det 305:e primtalet, så det så!"
GLAD VÅR!
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
and then I haveto scream"
P.S
Som P.S. får ni lite fakta om den dag som nu gått, det kommer från ett fantastiskt mail jag fick idag med en önskan om glad vår!
I år inföll vårdagjämningen den 21 mars kl: 00:21 precis. Här följer ett utdrag:
"Vår- och höst-dagjämning inträffar vid bestämda tidpunkter, dvs inte då "dag och natt är lika långa" även om detta gäller ungefärligen, utan vid tidpunkter som är (astronomiskt) definerade av att jordaxeln då är vinkelrät mot linjen mellan jordens och solens medelpunkter. Händelsförloppet är alltså på mikrosekundnivå av typ: ...icke nu, icke nu, NU, icke nu, icke nu, ... (påminnande om en viss snapsvisa). Solen står vid dessa definierade tidpunkter rakt över jordens ekvator.I det astronomiskt korta perspektivet, ett par hundra år eller så, finns det finns särskilda skäl att uppmärksamma just årets vårdagjämning!
Det är nämligen så att med största sannolikhet ingen av oss kommer att uppleva ytterligare en vårdagjämning den 21 mars som vi växelvis varit vana vid under lång tid.
Från och med 2012 och till och med 2047 kommer denna dagjämning alltid att inträffa den 20 mars. Dagen blir därmed lätt att komma ihåg
Därefter kommer händelsen lite varierande att inträffa 19 eller 20 mars.
Först år 2102, 91 år från nu, är det dags för 21 mars att återigen göra entré. Fascinerande eller hur? (Ja, jag visste väl att ni skulle tycka det!)
Dessutom gäller att årets tal 2011 är det 305:e primtalet, så det så!"
GLAD VÅR!
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
lördag 9 oktober 2010
Wild world! 2
Under natten när jag väntat på K (Wild world 3 coming up!) läste jag och kommenterade några bloggar jag vanligtvis läser. I de flesta fall är detta människor jag känner, bland annat en blogg av en gammal kompis, en tjej jag studerat med. Jag kände att jag kunde publicera min kommentar utan att utelämna någon, allting ligger ju redan ute på nätet och hon har själv godkänt min kommentar för publicering. Den handlar om ett inlägg som hon skrivit som svar på en anonym kommentar hon fått. Kommentaren tycker att hon kan hitta villkorslös kärlek hos Gud och att hon ska vända sig till Jesus och Maria för bön. Du kan läsa hela inlägget här. Hela situationen fick mig att tänka på den stora vilda världen som ger oss så många törnar.
"Hej X.
Vad fint att du svarar en anonym kommentar - strongt också, men strong är du ju. Jag känner inte dig väldigt väl och eftersom vi inte har någon kontakt mer än att jag försöker läsa din blogg då och då för att se hur det går för dig så vet jag inte heller vad som hänt dig eller vad som gjort dig ledsen.
Men jag vill ändå säga några saker som jag upplevt hos dig, några positiva egenskaper som jag anser att du äger.
Jag tycker att du har nära till dina känslor, att du är rolig och egen. Jag menar att du är generös och ärlig. Och att du är "strong" som jag skrev, du kanske verkar skör - men det är du inte kära. Du är stark.
Livet är inte alltid speciellt roligt och vi människor upplever oerhörda förluster och andra smärtsamma saker i våra liv. Det är bra att reflektera över vad man kan dra för lärdom av dessa erfarenheter - så som du skriver i ditt svar till den anonyma personen. Det är ju så vi växer och lär.
Och det är i sin ordning att känna sig helt vilsen i samband med något svårt. Jag tror inte att människan alltid har nära till bön, oavsett vem man ber till, i sådana lägen. När vi är redo att sticka ut huvudet ur skalet igen, so to speak, så finns Gud säkerligen där att tala med om vi önskar det.
Jag hoppas att du hittar någon som du kan hålla i handen en stund på din väg.
Ta hand om dig. Sov, lev, gå en promenad, ät, måla naglarna med turkost eller vad du vill. Småningom går det över, det säger alla så det är säkert sant.
Kram"
Så vad tycker ni som läser det här? Är det så att smärtor går över? Kan man komma över allt som händer en här i livet? Eller är det bara upp till hur stark KASAM man har?
Och sist men inte minst - vad gör Ni, kära läsare, för att komma över något? Som tips till alla som behöver det.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
"Hej X.
Vad fint att du svarar en anonym kommentar - strongt också, men strong är du ju. Jag känner inte dig väldigt väl och eftersom vi inte har någon kontakt mer än att jag försöker läsa din blogg då och då för att se hur det går för dig så vet jag inte heller vad som hänt dig eller vad som gjort dig ledsen.
Men jag vill ändå säga några saker som jag upplevt hos dig, några positiva egenskaper som jag anser att du äger.
Jag tycker att du har nära till dina känslor, att du är rolig och egen. Jag menar att du är generös och ärlig. Och att du är "strong" som jag skrev, du kanske verkar skör - men det är du inte kära. Du är stark.
Livet är inte alltid speciellt roligt och vi människor upplever oerhörda förluster och andra smärtsamma saker i våra liv. Det är bra att reflektera över vad man kan dra för lärdom av dessa erfarenheter - så som du skriver i ditt svar till den anonyma personen. Det är ju så vi växer och lär.
Och det är i sin ordning att känna sig helt vilsen i samband med något svårt. Jag tror inte att människan alltid har nära till bön, oavsett vem man ber till, i sådana lägen. När vi är redo att sticka ut huvudet ur skalet igen, so to speak, så finns Gud säkerligen där att tala med om vi önskar det.
Jag hoppas att du hittar någon som du kan hålla i handen en stund på din väg.
Ta hand om dig. Sov, lev, gå en promenad, ät, måla naglarna med turkost eller vad du vill. Småningom går det över, det säger alla så det är säkert sant.
Kram"
Så vad tycker ni som läser det här? Är det så att smärtor går över? Kan man komma över allt som händer en här i livet? Eller är det bara upp till hur stark KASAM man har?
Och sist men inte minst - vad gör Ni, kära läsare, för att komma över något? Som tips till alla som behöver det.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA
fredag 6 augusti 2010
Ligger det gamla bakom mig?
Så. Alldeles i början av sommaren byttes ju kursen lite för mitt liv i och med att jag fick ett arbete istället för att plugga. Jag känner mig väldigt glad över kursriktningen och stället där jag arbetar känns väldigt bra och jag ser fram emot att det verkliga arbetet kommer sätta igång om några veckor.
Därför undrar jag varför jag inte känner att det är så självklart bra just nu? Jag tror att det beror på att det känns som om jag tappat kurs - inte ändrat den själv (vilket egentligen är det som skett).
Jag kunde inte sätta fingret på det förrän nu...jag behöver påminna mig om de år jag spenderat i skolan, jag behöver minnas mina vänner och mina erfarenheter därifrån. Jag behöver fundera kring hur jag kan plantera mig själv i den jordmån som jag vill växa i. För det vill jag ju - växa alltså - och dessutom vill jag ha mina tankar kvar i hjärnan och nära mitt hjärta.
Jag försöker med hjälp av bilder. Några är ett slags symboler för de pedagogiska tankar som är min grund. Några visar människor som också är oerhört viktiga. Jag vill inte tappa bort dem heller i vimlet av alla nya ansikten. Det är svårt ibland att säga varför en bild är viktig men för mig har de verkligen blivit det, ett axplock finns med nedan.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA
Därför undrar jag varför jag inte känner att det är så självklart bra just nu? Jag tror att det beror på att det känns som om jag tappat kurs - inte ändrat den själv (vilket egentligen är det som skett).
Jag kunde inte sätta fingret på det förrän nu...jag behöver påminna mig om de år jag spenderat i skolan, jag behöver minnas mina vänner och mina erfarenheter därifrån. Jag behöver fundera kring hur jag kan plantera mig själv i den jordmån som jag vill växa i. För det vill jag ju - växa alltså - och dessutom vill jag ha mina tankar kvar i hjärnan och nära mitt hjärta.
Jag försöker med hjälp av bilder. Några är ett slags symboler för de pedagogiska tankar som är min grund. Några visar människor som också är oerhört viktiga. Jag vill inte tappa bort dem heller i vimlet av alla nya ansikten. Det är svårt ibland att säga varför en bild är viktig men för mig har de verkligen blivit det, ett axplock finns med nedan.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUPNANNA
lördag 1 maj 2010
Kort uppdatering
Uppdatering i kort version:
Jag är helt slut och har blivit sjuk (för att jag är så trött tror jag). Jag har skrivit klart mitt pedagogiska program (ett slags examensarbete kan man kalla det) och jobbade om det flera gånger innan jag var nöjd. Nu känns det bra men jag har inte med allt jag velat ha med, samtidigt som jag tagit med saker som kanske inte "skulle" in i arbetet men som jag ville ha med själv.
Nåja, nu är det klart och jag är trött.
Det är bestämt att jag börjar jobba i juni några dagar efter min examen. Så snart är det examen och sedan jobba jobba. 4 juni har jag uppnått min plan som jag har följt så länge nu och jag känner mig lika delar nervös och spänd som glädjerusig. Mycket känslor är det i alla fall. Vad ska man göra sen liksom (även om jag vet vad jag ska göra)?
Kram alla, ab imo pectore, Nanna
Jag är helt slut och har blivit sjuk (för att jag är så trött tror jag). Jag har skrivit klart mitt pedagogiska program (ett slags examensarbete kan man kalla det) och jobbade om det flera gånger innan jag var nöjd. Nu känns det bra men jag har inte med allt jag velat ha med, samtidigt som jag tagit med saker som kanske inte "skulle" in i arbetet men som jag ville ha med själv.
Nåja, nu är det klart och jag är trött.
Det är bestämt att jag börjar jobba i juni några dagar efter min examen. Så snart är det examen och sedan jobba jobba. 4 juni har jag uppnått min plan som jag har följt så länge nu och jag känner mig lika delar nervös och spänd som glädjerusig. Mycket känslor är det i alla fall. Vad ska man göra sen liksom (även om jag vet vad jag ska göra)?
Kram alla, ab imo pectore, Nanna
tisdag 6 april 2010
Anmälan mot svt
Ingen har väl missat att Uppdrag Granskning gjort ett program om en fjortonårig tjej som blev våldtagen i sin skola i Bjästa? Om ni har det så se programmet på SVTplay. Programmet som kallas Den andra våldtäkten visar hur fel allting kan bli efter en våldtäkt och hur ett samhälle systematiskt vägrar inse vad som har hänt. Jag blev helt drabbad av inslaget som jag ändå tyckte var bra, även om det självklart är vinklat från den våldtagna "Linneas" synvinkel. Men oavsett vinkling så kan man titta på fakta i fallet och förvånas över att det inte är mer vinklat. Trots allt tycker jag att reportrar och producenter ändå gör ett bra jobb med att försöka berätta historien om det här fallet.
En av de saker som tas upp i programmet är den hätska ton som finns på nätet, bla på Facebook, mot båda de våldtagna flickorna, framförallt mot "Linnea". De blir definitivt hotade genom människors kommentarer.
Efter att programmet sänts lät inte reaktionerna vänta på sig. Folk blev vansinniga på det lilla samhället och dess trångsynthet. Självklart. (De som sett programmet har nog också någon slags förståelse för hur det kunde hända också. Bland annat har pojkens familj drivit kampanj och en väldig mängd rykten, utan faktaunderstöd, sprids i samhället. Man kan ju tänka sig själv, man har inte hört någonting om det utom vad bästa kompisen sagt. Vad tror man på? Speciellt om flickans familj bara försöker komma igenom denna kris och kanske inte pratar så mycket om det?)
När tongångarna förändras så händer det helt motsatta på Facebook, grupper som stöder flickan ploppar upp som svampar och i flera blir säkert stämningen hård. I flera år har flickan mött det här. Men det fattar inte pojkens familj. De tycker att SVT gjort fel som gjort det här programmet. De har blivit drabbade. Här kan man läsa en artikel om deras anmälan till granskningsnämnden.
De klagar bland annat över att deras kontaktuppgifter fanns på en blogg (som pojkens bror själv lagt upp) och som syntes i programmet. Jag såg inga kontaktuppgifter, det hela var ju suddat. De har flera klagomål. Det hela är ju tragiskt rakt igenom, men inte har jag någon koll på vem den här pojken är bara för att jag sett en skakig hemmavideo med honom i kyrkan (som familjen själv lagt upp på nätet).
Nej, jag hoppas verkligen att allt kan klarna för människorna i Bjästa, att familjerna hos de drabbade kan gå vidare, att människor stöttar och hjälper tjejerna i att leva vidare och att samhället i stort blir mer medvetna om såna här frågor. För hur länge till orkar man höra att tjejer blir utstötta och utsatta för glåpord för att någon annan förgripit sig på dem? Är det inte dags att vända den trenden och göra annorlunda? Det tycker jag.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
En av de saker som tas upp i programmet är den hätska ton som finns på nätet, bla på Facebook, mot båda de våldtagna flickorna, framförallt mot "Linnea". De blir definitivt hotade genom människors kommentarer.
Efter att programmet sänts lät inte reaktionerna vänta på sig. Folk blev vansinniga på det lilla samhället och dess trångsynthet. Självklart. (De som sett programmet har nog också någon slags förståelse för hur det kunde hända också. Bland annat har pojkens familj drivit kampanj och en väldig mängd rykten, utan faktaunderstöd, sprids i samhället. Man kan ju tänka sig själv, man har inte hört någonting om det utom vad bästa kompisen sagt. Vad tror man på? Speciellt om flickans familj bara försöker komma igenom denna kris och kanske inte pratar så mycket om det?)
När tongångarna förändras så händer det helt motsatta på Facebook, grupper som stöder flickan ploppar upp som svampar och i flera blir säkert stämningen hård. I flera år har flickan mött det här. Men det fattar inte pojkens familj. De tycker att SVT gjort fel som gjort det här programmet. De har blivit drabbade. Här kan man läsa en artikel om deras anmälan till granskningsnämnden.
De klagar bland annat över att deras kontaktuppgifter fanns på en blogg (som pojkens bror själv lagt upp) och som syntes i programmet. Jag såg inga kontaktuppgifter, det hela var ju suddat. De har flera klagomål. Det hela är ju tragiskt rakt igenom, men inte har jag någon koll på vem den här pojken är bara för att jag sett en skakig hemmavideo med honom i kyrkan (som familjen själv lagt upp på nätet).
Nej, jag hoppas verkligen att allt kan klarna för människorna i Bjästa, att familjerna hos de drabbade kan gå vidare, att människor stöttar och hjälper tjejerna i att leva vidare och att samhället i stort blir mer medvetna om såna här frågor. För hur länge till orkar man höra att tjejer blir utstötta och utsatta för glåpord för att någon annan förgripit sig på dem? Är det inte dags att vända den trenden och göra annorlunda? Det tycker jag.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
torsdag 18 mars 2010
Babel gör ett försök med dikter från träden...
Så härligt inslag om projektet som skrotades - och togs upp av tv-programmet Babel igen.
I klippen kan man se charmiga och mångfacetterade poeten Bob Hansson försöka sig på att viska kärleksdikt ur ett av träden på Strandvägen. Glädje på några minuter.
Babel har utlyst en allmän tävling där man skickar in sin bästa kärleksdikt. Så här skulle förstås Liljevalchs ha gjort från början - en allmän tävling med bra svenska poeter som också är med på ett hörn. Mer folkligt, en poäng med hela projektet, fler poeter som ställer upp, flera nya poetiska röster. Lite mer kärlek.
Jag gillar. Sedan vet jag inte om ursprungsidéen med viskning från träden är så helt lyckad men det får ni döma själva.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
I klippen kan man se charmiga och mångfacetterade poeten Bob Hansson försöka sig på att viska kärleksdikt ur ett av träden på Strandvägen. Glädje på några minuter.
Babel har utlyst en allmän tävling där man skickar in sin bästa kärleksdikt. Så här skulle förstås Liljevalchs ha gjort från början - en allmän tävling med bra svenska poeter som också är med på ett hörn. Mer folkligt, en poäng med hela projektet, fler poeter som ställer upp, flera nya poetiska röster. Lite mer kärlek.
Jag gillar. Sedan vet jag inte om ursprungsidéen med viskning från träden är så helt lyckad men det får ni döma själva.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
fredag 12 mars 2010
Ord räknas fortfarande - även i bröllopsjippon!
Alltså jag måste bara skriva något om det här med kungabröllopet...jag tycker att det är alldeles för stor apparat. Det kommer, oavsett hur många kärleksdikter som hänger i träden och hur många blå-gula flaggor som viftas, vara en mycket stor dag för brudparet och för vårt svenska kungahus. För mig, njae, inte såå viktigt. Media har en framträdande roll i bevakningen fram till 19 juni och ett av inslagen på tv är ett program med Ebba von Sydow. Som vanligt är hon blondskimrande och läppglansigt glamour-snygg men det bästa och mest intressanta med programmet jag sett var ändå fantastiska Herman Lindqvist! Han svarar så bra, som jag önskar att Victoria svarade (se ett sämre exempel här), både personligt och charmigt men också med professionell distans!
Nu till det som jag verkligen vill skriva något om...nämligen cirkusen runt ikring hela det här bröllopet. Roligast att läsa om har ändå varit de många idéer som planerats men som snart blivit skrotade. Exempel på det är bland annat skandalen med Ulriksdals slottsträdgård och hur kommunerna skulle betala för att tävla om att fixa till det där. Det visade sig ju vara olagligt. Oj.
Så här skriver DN om diktidén som skrotades. Svenska kända diktare skulle skriva kärleksdikter tillägnade brudparet. Två tredjedelar sa nej. Det blev debatt om kungahusets vara eller icke-vara istället. Oj. Svt.se har skrivit flera korta artiklar om samma ämne. Roligast är nog ändå citatet från några av poeternas svar, de bevisar att ord är viktiga - även i våra dagar då det vimlar av ord överallt. Vill man kan man se orginalbrevet från Liljevalchs chef. Annars kan man läsa Göran Greiders limerick, för övrigt en rolig diktform som säkert inte platsar att läsas högt i ett träd...eller?
Jag ber om ursäkt till alla mina vänner som är rojalister för det här inlägget. Jag har inte haft några problem med kungahuset alls innan det här jippot med bröllopet kom igång.
Nu känns det lättare att förstå människor som faktiskt tycker att vi ska slopa kungahuset helt och hållet, jag vet inte om jag tycker vi har något bättre alternativ dock - jag skulle i alla fall inte vilja ha Reinfeldt som president till exempel. Nej vi mår kanske bäst av att följa vår långa tradition ändå men jag önskar ändå att hovet som helhet gav intryck av att också vara moderna, ett hov "i tiden" som det nog borde heta.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
Nu till det som jag verkligen vill skriva något om...nämligen cirkusen runt ikring hela det här bröllopet. Roligast att läsa om har ändå varit de många idéer som planerats men som snart blivit skrotade. Exempel på det är bland annat skandalen med Ulriksdals slottsträdgård och hur kommunerna skulle betala för att tävla om att fixa till det där. Det visade sig ju vara olagligt. Oj.
Så här skriver DN om diktidén som skrotades. Svenska kända diktare skulle skriva kärleksdikter tillägnade brudparet. Två tredjedelar sa nej. Det blev debatt om kungahusets vara eller icke-vara istället. Oj. Svt.se har skrivit flera korta artiklar om samma ämne. Roligast är nog ändå citatet från några av poeternas svar, de bevisar att ord är viktiga - även i våra dagar då det vimlar av ord överallt. Vill man kan man se orginalbrevet från Liljevalchs chef. Annars kan man läsa Göran Greiders limerick, för övrigt en rolig diktform som säkert inte platsar att läsas högt i ett träd...eller?
Jag ber om ursäkt till alla mina vänner som är rojalister för det här inlägget. Jag har inte haft några problem med kungahuset alls innan det här jippot med bröllopet kom igång.
Nu känns det lättare att förstå människor som faktiskt tycker att vi ska slopa kungahuset helt och hållet, jag vet inte om jag tycker vi har något bättre alternativ dock - jag skulle i alla fall inte vilja ha Reinfeldt som president till exempel. Nej vi mår kanske bäst av att följa vår långa tradition ändå men jag önskar ändå att hovet som helhet gav intryck av att också vara moderna, ett hov "i tiden" som det nog borde heta.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
fredag 11 september 2009
What's going on...
Ett:
Kyrkovalet 20 september! Rösta. Rösta på vad ni vill. Jag kommer att rösta på (s) och mig själv. Jag tycker att vår valkampanj i år är superbra och vi är taggade inför nya fyra år! Kolla in några nomineringsgrupper innan ni röstar och välj det som känns rätt för er - men framförallt - se till att inte missa röstningen. Från 16 år och tillhörig Svenska kyrkan har rösträtt. Se till att rösta lokalt så att ni får rätt valsedlar - det går inte att rösta om i det här valet!
Två:
Ediths begravning. Sången gick bra, jag klarade mig från tårarna, skönt (Sjöng Jag är hos dig min Gud Ps 607 i Svenska psalmboken). Har varit ett stressmoment senaste veckan. Nu klart och det var en fin högtid. Första gången med katolsk rit för min del.
Tre:
Skriva och läsa och plugga. Det är en del att dona med för skolan, det mesta är dock väldans roligt! Jag fick hem en väldig hög med nya skolböcker i eftermiddag, de luktar så där gott som böcker gör. Dessutom hade jag beställt två saker till mig själv, en antologi med Mumintexter (såå fin och med en massa färgbilder och fint utvalda texter) och något som heter Författarkortleken som jag ska testa (man skriver fritt utifrån ett kort).
Extra tack till alla som var med på den knäppa pubrundan i Sigtuna stad (ja det blev faktiskt en runda, trots platsen, tre pubar) i veckan! Galet roligt!
Bra just nu!
Kolla in Mr Pat's blogginlägg! Det är härligt med passionerade åsikter - fram för mer sånt! Du hittar adresslänken under kompisbloggare här intill till vänster.
Bu just nu!
Att människor inte tar i varandra för att de är rädda för svininfluensan. Så konstigt och helt omänskligt beteende i förlängningen. Vi behöver varandra. Svininfluensa eller inte.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
Kyrkovalet 20 september! Rösta. Rösta på vad ni vill. Jag kommer att rösta på (s) och mig själv. Jag tycker att vår valkampanj i år är superbra och vi är taggade inför nya fyra år! Kolla in några nomineringsgrupper innan ni röstar och välj det som känns rätt för er - men framförallt - se till att inte missa röstningen. Från 16 år och tillhörig Svenska kyrkan har rösträtt. Se till att rösta lokalt så att ni får rätt valsedlar - det går inte att rösta om i det här valet!
Två:
Ediths begravning. Sången gick bra, jag klarade mig från tårarna, skönt (Sjöng Jag är hos dig min Gud Ps 607 i Svenska psalmboken). Har varit ett stressmoment senaste veckan. Nu klart och det var en fin högtid. Första gången med katolsk rit för min del.
Tre:
Skriva och läsa och plugga. Det är en del att dona med för skolan, det mesta är dock väldans roligt! Jag fick hem en väldig hög med nya skolböcker i eftermiddag, de luktar så där gott som böcker gör. Dessutom hade jag beställt två saker till mig själv, en antologi med Mumintexter (såå fin och med en massa färgbilder och fint utvalda texter) och något som heter Författarkortleken som jag ska testa (man skriver fritt utifrån ett kort).
Extra tack till alla som var med på den knäppa pubrundan i Sigtuna stad (ja det blev faktiskt en runda, trots platsen, tre pubar) i veckan! Galet roligt!
Bra just nu!
Kolla in Mr Pat's blogginlägg! Det är härligt med passionerade åsikter - fram för mer sånt! Du hittar adresslänken under kompisbloggare här intill till vänster.
Bu just nu!
Att människor inte tar i varandra för att de är rädda för svininfluensan. Så konstigt och helt omänskligt beteende i förlängningen. Vi behöver varandra. Svininfluensa eller inte.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
lördag 29 augusti 2009
Efter livsberättelsen kom funderingar på tider som flytt...
Vad jag lärde av bästisar...
Att man formas av vad som händer en – hela livet, att inte dricka och röka cigarr samtidigt, att alltid ha en plasthink hemma, att människor kan resa sig ur gruset och leva.
Att genuint snälla människor växer upp genuint snälla, att barndomens somrar är eviga och att vuxenvärlden tränger sig på.
Att vissa saker är pinsamma i ung ålder och att kompromisslöst inte berätta dessa för någon om man är kompisar, att svek är ålderslöst, att sårad naivitet kan avhjälpas med hjälp av cynisk gåshud, att vänner som verkar bra inte nödvändigtvis är det – och tvärtom.
Att man kan frysa bort fotvårtor på vårdcentralen och att det kan vara bra att ha en ensamstående mamma. Att vissa människor är födda med cool och att vänskap ibland är ojämlik.
Att vänlighet varar längst, att vänlighet kan straffa sig, att det är jobbigt att inte vara sig själv och att förtroenden kan vara tunga att bära.
Att vissa människor har en helt annan agenda än man själv, att vissa satsar på chimär, att tonåren är en snårig och påverkbar tid, att människor utan problem - ja till och med med glädje - kan följa den väg som de "borde" följa och aldrig vika av från vägen utan att känna sig fångade i ett måste.
Att blod är tjockare än vatten, att sprit är tjockare än blod, att husvagnscampingar har både bra och dåliga sidor, att att basta med snö är skönt, att inte färga ögonbrynen för mörkt, att vissa norrlänningar tror att alla stockholmare känner varandra, att det går att inte kommunicera, att sminka mig.
Att såpbubblor i sommarvinden är vackert, att ensamhet är smärtsamt, att skitiga lägenheter är lättare att få, att alfapet är för mig, att obesvarad kärlek är mer seglivad än man kan tro.
Att man kan tro att det finns närhet utan att det finns, att en enda människa inte räcker till till för många, att man ser styrkor (och faktiskt också skönhet) starkare hos dem man tycker om.
Att människor bär masker och att man inte alltid kan se dem, att någon kanske hellre förtränger än stannar kvar i närvaron av rädsla eller svårigheter, att trygghet går före utveckling för vissa.
Att jag kan skratta bort upprördhet, att jag kan bli sårad av upprördhet, att tequila inte påverkar mig dåligt, att katter också är bra, att vänner som dricker te automatiskt är bättre än andra, att klippa tyg till sofföverdrag på fyllan, att fokus och överanalys kan vara bra.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
Att man formas av vad som händer en – hela livet, att inte dricka och röka cigarr samtidigt, att alltid ha en plasthink hemma, att människor kan resa sig ur gruset och leva.
Att genuint snälla människor växer upp genuint snälla, att barndomens somrar är eviga och att vuxenvärlden tränger sig på.
Att vissa saker är pinsamma i ung ålder och att kompromisslöst inte berätta dessa för någon om man är kompisar, att svek är ålderslöst, att sårad naivitet kan avhjälpas med hjälp av cynisk gåshud, att vänner som verkar bra inte nödvändigtvis är det – och tvärtom.
Att man kan frysa bort fotvårtor på vårdcentralen och att det kan vara bra att ha en ensamstående mamma. Att vissa människor är födda med cool och att vänskap ibland är ojämlik.
Att vänlighet varar längst, att vänlighet kan straffa sig, att det är jobbigt att inte vara sig själv och att förtroenden kan vara tunga att bära.
Att vissa människor har en helt annan agenda än man själv, att vissa satsar på chimär, att tonåren är en snårig och påverkbar tid, att människor utan problem - ja till och med med glädje - kan följa den väg som de "borde" följa och aldrig vika av från vägen utan att känna sig fångade i ett måste.
Att blod är tjockare än vatten, att sprit är tjockare än blod, att husvagnscampingar har både bra och dåliga sidor, att att basta med snö är skönt, att inte färga ögonbrynen för mörkt, att vissa norrlänningar tror att alla stockholmare känner varandra, att det går att inte kommunicera, att sminka mig.
Att såpbubblor i sommarvinden är vackert, att ensamhet är smärtsamt, att skitiga lägenheter är lättare att få, att alfapet är för mig, att obesvarad kärlek är mer seglivad än man kan tro.
Att man kan tro att det finns närhet utan att det finns, att en enda människa inte räcker till till för många, att man ser styrkor (och faktiskt också skönhet) starkare hos dem man tycker om.
Att människor bär masker och att man inte alltid kan se dem, att någon kanske hellre förtränger än stannar kvar i närvaron av rädsla eller svårigheter, att trygghet går före utveckling för vissa.
Att jag kan skratta bort upprördhet, att jag kan bli sårad av upprördhet, att tequila inte påverkar mig dåligt, att katter också är bra, att vänner som dricker te automatiskt är bättre än andra, att klippa tyg till sofföverdrag på fyllan, att fokus och överanalys kan vara bra.
Tack för erfarenheterna, tack för smällarna, tack för vänskapen
(som kom och gick eller stannade kvar).
(som kom och gick eller stannade kvar).
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
fredag 27 februari 2009
Trafikinformation och vagnar till mörkare platser...
”Trafikinformation. Nästa pendeltåg mot Upplands-Väsby är sexton minuter försenat. Nästa tåg mot Upplands-Väsby befinner sig nu i Jakobsberg och är sexton minuter försenat.”
Mikronfonrösten låter tydligt i högtalarna.
När Märstatåget mjukt rullar in på Södra Station är det fullt med folk, självklart. Några går ut på perrongen medan andra mödosamt tränger sig ut. Man hör muttrande från passagerarna. Senare står jag i mitten, precis mellan dörrparen, bredvid en mor och en dotter. De är båda korta till växten, allvarliga ögon. Dotterns fingertoppar söker sig till mammans och när Centralen närmar sig hjälper modern henne med ryggsäcken. Den är lila och har vadderade axelremmar.
Så funderar jag på hur det skulle vara om det här var ett helt annat tåg. Ett utan säten, bara stora vagnar. Packade med oss, med människor. Tänk om vi var på väg till något annat än jobb och skola. Om vi skulle arbeta tills vi stupade, kanske känna att vi kunde tänka oss att ligga bredvid en död man i några dagar för att få hans ranson med mat – som i Mannen utan öde? Tänk om det var vi? Om orsaken var att vi var troende, att vi var muslimer, kristna och judar. För att vi var buddister eller glasögonormar eller lockhåriga. Eller för att vi bär kjol eller jeans idag.
Tänk om det var vi…
De hade mikrofonröst då också. Lite mer skrällig, men antagligen lika saklig. Gör si, gör så. Nästa tåg från yttervärlden är sexton minuter sent. Nästa tåg mot ugnarna befinner sig nu i Jakobsberg
Ab imo péctore - Ur hjärtats djup //Nanna
Mikronfonrösten låter tydligt i högtalarna.
När Märstatåget mjukt rullar in på Södra Station är det fullt med folk, självklart. Några går ut på perrongen medan andra mödosamt tränger sig ut. Man hör muttrande från passagerarna. Senare står jag i mitten, precis mellan dörrparen, bredvid en mor och en dotter. De är båda korta till växten, allvarliga ögon. Dotterns fingertoppar söker sig till mammans och när Centralen närmar sig hjälper modern henne med ryggsäcken. Den är lila och har vadderade axelremmar.
Så funderar jag på hur det skulle vara om det här var ett helt annat tåg. Ett utan säten, bara stora vagnar. Packade med oss, med människor. Tänk om vi var på väg till något annat än jobb och skola. Om vi skulle arbeta tills vi stupade, kanske känna att vi kunde tänka oss att ligga bredvid en död man i några dagar för att få hans ranson med mat – som i Mannen utan öde? Tänk om det var vi? Om orsaken var att vi var troende, att vi var muslimer, kristna och judar. För att vi var buddister eller glasögonormar eller lockhåriga. Eller för att vi bär kjol eller jeans idag.
Tänk om det var vi…
De hade mikrofonröst då också. Lite mer skrällig, men antagligen lika saklig. Gör si, gör så. Nästa tåg från yttervärlden är sexton minuter sent. Nästa tåg mot ugnarna befinner sig nu i Jakobsberg
Ab imo péctore - Ur hjärtats djup //Nanna
söndag 15 februari 2009
Under ytan
Det händer hela tiden grejor som jag inte förstår. Saker som händer under ytan. Överallt - och så får man reda på det genom ett rykte här och en lösryckt kommentar där.
Till exempel är det som om folkhögskolor är som gjorde för att skvallras i. En skvallerplats, som gamla dagars marknadsplatser. Bara det att man inte talar om att Olsson ko är halt utan om att folk i ens klass är si eller så.
Frågorna hopar sig...är det okej kanske? Att snacka om folk? Är det att ventilera...och normalt...och kanske till och med bra? Eller är det bara att snacka skit om folk...och alltigenom dåligt? Finns det en gråzon?
När jag hör saker så kan jag ibland tycka att någon annan har gått för långt. Hur mycket ska man tåla från folk? Hur många dolkar i andras ryggar är vi beredda på att tolerera? Och vad är sanningen när allt kommer omkring? Vems sanning gäller?
Den svåraste frågan är om det någonsin blir min sak att hantera - var går gränsen som ska passeras innan jag "ingriper" och därigenom kanske lägger mig i? Får man göra det? Eller är det kanske till och med så att man bör göra det?
Kan en annan människa någonsin ta en annan vuxen människas ansvar? Det tycker inte jag. Kan en annan människa ha ansvarskänsla över hur en annan vuxen människa beter sig mot andra? Ja det tycker jag.
Jag har inte bestämt mig för vad som ska få fortsätta försiggå. Under ytan.
Till exempel är det som om folkhögskolor är som gjorde för att skvallras i. En skvallerplats, som gamla dagars marknadsplatser. Bara det att man inte talar om att Olsson ko är halt utan om att folk i ens klass är si eller så.
Frågorna hopar sig...är det okej kanske? Att snacka om folk? Är det att ventilera...och normalt...och kanske till och med bra? Eller är det bara att snacka skit om folk...och alltigenom dåligt? Finns det en gråzon?
När jag hör saker så kan jag ibland tycka att någon annan har gått för långt. Hur mycket ska man tåla från folk? Hur många dolkar i andras ryggar är vi beredda på att tolerera? Och vad är sanningen när allt kommer omkring? Vems sanning gäller?
Den svåraste frågan är om det någonsin blir min sak att hantera - var går gränsen som ska passeras innan jag "ingriper" och därigenom kanske lägger mig i? Får man göra det? Eller är det kanske till och med så att man bör göra det?
Kan en annan människa någonsin ta en annan vuxen människas ansvar? Det tycker inte jag. Kan en annan människa ha ansvarskänsla över hur en annan vuxen människa beter sig mot andra? Ja det tycker jag.
Jag har inte bestämt mig för vad som ska få fortsätta försiggå. Under ytan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)