tisdag 10 februari 2015

Looking fejk

Så idag träffar jag på två tjejer.
De ser ut som att de blivit sprejade med samma färg som Björn Ranelid.
Det slår mig att alla människor ser så fejk ut.
Andra hårfärger än den vanliga är ju inte ovanligt men jag tänker t.ex. på alla människor som tar selfies hela tiden. De åmar sig till en viss pose och stannar där. Till och med i helt vanliga sammanhang.
En underbar ledare i min församling bad mig att ta en bild på henne när vi alla satt i soffan. Ledaren satte sig stelt och sedan Klick! Hon var jättenöjd och tyckte att hon såg naturlig ut.
- Nej, det gör du inte, sa jag, man ser att du poserar.
- Näe, det gör man väl inte? frågar hon några andra runt omkring.
Alla kollar och alla håller med om att man ser det. Jag försöker trösta och säger att det kanske bara är för att man vet hur hon ser ut när hon är normal. Jag menar, det är ju jättekonstigt. Varför vill vi inte se ut som vanligt? Varför vill man se annorlunda ut på ett foto till exempel - när vi möts igen så är det verkligen inte det där fotot jag möter utan en person av kött och blod. En person som är levande och rolig och talangfull. Inte stelt tvålfager. Fram för mindre poserande och mer glad spontanitet. Men se ut som ni vill - ingen likriktning!

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar