Efter livsberättelsen kom funderingar på tider som flytt...

Vad jag lärde av bästisar...

Att man formas av vad som händer en – hela livet, att inte dricka och röka cigarr samtidigt, att alltid ha en plasthink hemma, att människor kan resa sig ur gruset och leva.

Att genuint snälla människor växer upp genuint snälla, att barndomens somrar är eviga och att vuxenvärlden tränger sig på.

Att vissa saker är pinsamma i ung ålder och att kompromisslöst inte berätta dessa för någon om man är kompisar, att svek är ålderslöst, att sårad naivitet kan avhjälpas med hjälp av cynisk gåshud, att vänner som verkar bra inte nödvändigtvis är det – och tvärtom.

Att man kan frysa bort fotvårtor på vårdcentralen och att det kan vara bra att ha en ensamstående mamma. Att vissa människor är födda med cool och att vänskap ibland är ojämlik.

Att vänlighet varar längst, att vänlighet kan straffa sig, att det är jobbigt att inte vara sig själv och att förtroenden kan vara tunga att bära.

Att vissa människor har en helt annan agenda än man själv, att vissa satsar på chimär, att tonåren är en snårig och påverkbar tid, att människor utan problem - ja till och med med glädje - kan följa den väg som de "borde" följa och aldrig vika av från vägen utan att känna sig fångade i ett måste.

Att blod är tjockare än vatten, att sprit är tjockare än blod, att husvagnscampingar har både bra och dåliga sidor, att att basta med snö är skönt, att inte färga ögonbrynen för mörkt, att vissa norrlänningar tror att alla stockholmare känner varandra, att det går att inte kommunicera, att sminka mig.

Att såpbubblor i sommarvinden är vackert, att ensamhet är smärtsamt, att skitiga lägenheter är lättare att få, att alfapet är för mig, att obesvarad kärlek är mer seglivad än man kan tro.

Att man kan tro att det finns närhet utan att det finns, att en enda människa inte räcker till till för många, att man ser styrkor (och faktiskt också skönhet) starkare hos dem man tycker om.

Att människor bär masker och att man inte alltid kan se dem, att någon kanske hellre förtränger än stannar kvar i närvaron av rädsla eller svårigheter, att trygghet går före utveckling för vissa.

Att jag kan skratta bort upprördhet, att jag kan bli sårad av upprördhet, att tequila inte påverkar mig dåligt, att katter också är bra, att vänner som dricker te automatiskt är bättre än andra, att klippa tyg till sofföverdrag på fyllan, att fokus och överanalys kan vara bra.

Tack för erfarenheterna, tack för smällarna, tack för vänskapen
(som kom och gick eller stannade kvar).

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA