Hejsan alla.
Jag har inte hunnit uppdatera bloggen på ett tag och det har i första hand att göra med att jag börjat mitt sista år i skolan på ett tag (hoppas vi!)
Församlingspedagogutbildningen på Sigtuna Folkhögskola
Att vara församlingspedagog betyder lite olika saker beroende på var du arbetar och vilken profil man har i respektive församling. Förenklat och för sådana som inte känner några församlingspedagoger själva kan man säga att det är en person som i församlingen (inom Svenska kyrkan i mitt fall) arbetar pedagogiskt. Men det kan också betyda att man har hand om information utåt eller göra andra saker också. Under länken kan man läsa bättre formulerade ord om yrket...
Klassen är en eklektisk blandning med potential.
Lärarna är bra och inspirerande.
Skolan är samma gamla vanliga...men...den är också helt ny. Det är helt annorlunda att gå en annan utbildning efter att ha vant sig vid någonting under två år.
Störst förändring är faktiskt klassrummet Gula salongen som känns mer ombonat med böcker längs väggarna och gardiner i fönstren (Tack förresten till Anja som jag tror är den som ordnat detta). Gamla fina Akvariet är mer som en enorm plaskdamm för fritidsledarna med trästolar som knakar och efterlämningar från äldre avgångsklasser på väggarna och i taket. De fyller båda sin funktion men man märker känslomässigt skillnaden lättare än man beskriver den.
I nästa vecka åker alla kyrkliga kurser till Valdal i Norge. Jag har varit där förut men under helt andra premisser, då var det snöstorm och tält, nu är det säng i hus och lätt vandring som gäller.
Vi ska under en timma (!) berätta vår livsberättelse.
...hur gör man det?
Jag återkommer väl med ett inlägg om resan när vi kommer tillbaka.
Hörs då och tills dess...AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj vad roligt! Det låter intressant med livsberättelser fast en timme är ju ganska långt haha! Kommer ihåg att det var rätt svårt att få ihop de där tio minutrarna på retoriken när man skulle introducera sej själv. Men här slipper ni förhoppningsvis nån som sitter och checkar av om ni har patos, tajming och allegorier.
SvaraRaderaHaha, ja det får vi verkligen hoppas. Dock hoppas jag att jag har någon slags tajming - annars kommer alla att somna innan timman är klar ;)
SvaraRaderaEn timme låter långt, men du.. man skulle ha behövt 2-3 timmar när man väl sätter igång. Så upplevde i alla fall jag det, och många av dom i min klass.
SvaraRaderaMan fick skrubba vid det ytliga bara, sen var tiden slut. =)
härligt med Valdal! Jag var också där vid två tillfällen, som FLare och FPare. Hoppas ni får det trevligt!
Kram Tess, numera Umeåbo.
Man har ofta tajming när man inte tänker så mycket på det tycker jag. Jag förmodar att det hela förlöpte väl!
SvaraRadera