Den älskade båten kom igår upp - utan problem den här gången...förra året var det hemskt. Båten höll på att välta vid flera tillfällen och vagnbasen (det är den person som skriker order till de som ansvarar för en viss båtvagn :-) ) blev jättestressad och skällde ut oss för att bockarna var för låga.
Detta år var vagnbasen (samma kille som förra året) lugn och tydlig. Allt gick hur bra som helst. Bockarna var höjda 10 cm och stöttorna var utplacerade på ett bra sätt. Det märktes att det var ett bättre tempo och att stöttandet gick mycket bra, alla månade om att stöttorna fick plattor under "benen" och vi kunde hämta extraplattor utan att vagnslaget blev jättestressat. Tack alla underbara killar som är så goa!
Båtfolk är ju, som de flesta som varit i kontakt med den här världen vet, ganska speciella. De, eller ska jag säga vi, är ett eget folk, med egna regler och egen social kodex.
Båtfolk är hjälpsamma och fulla av råd...och de kan inte hjälpa det när råden kommer i en strid ström. Alla har vi åsikter om hur saker och ting ska gå till och när vi diskuterar så är det tydligt att just jag har rätt - inget tvivel kan finnas i att just jag är expert på mitt område.
I ärlighetens namn blir jag ofta irriterad, men jag vet att gubbarna menar väl och jag trivs i deras sällskap. Det är faktiskt ett privilegium att få vara med i det här sammanhanget och båtlivet är väldigt givande.
För en vecka sedan blev jag dessutom mycket stolt ordinarie medlem i Ligna Båtklubb. Det känns fantastiskt att vara med i en eminent och härligt irriterande skara.
Ämnet båtmänniskor och en del företeelser i denna värld är värda mer skrivande här på bloggen och jag kommer att återkomma angående det!
AB IMO PÉCTORE (ur hjärtats djup)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar