Hejsan!
Här kommer vad jag sa i talarstolen. Konstigt nog var jag lugn hela tiden, utom att jag plötsligt blev väldigt rörd - det trodde jag inte eftersom jag fokuserade på GLÄDJEN. Inte konstigt att det finns något som heter glädjetårar.
"Kyrkomötesvänner!
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet.
I en människas liv finns tidpunkter vi minns. Vi minns glädje och sorg. Vi minns våra närmastes bortgång och sorgen därefter. Vi minns konfirmationen och när nya barn föds. Vi minns vår bröllopsdag.
Den här dagens debatt och morgondagens beslut kommer jag att minnas. Med glädje och stolthet.
Vad jag är glad att få vara med i en sådan kyrka, en kyrka där jag, liksom ALLA mina vänner får vara och inte lämnas utanför.
VI TILLSAMMANS ÄR KYRKAN och jag är övertygad om att Gud ser på oss med kärlek och gläds med oss idag. Tack."
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag blir stolt över dig när jag läser det här. Hade jätte gärna varit där och lyssnat men praktiken var i vägen. kram på dig! Maria Wingård
SvaraRaderaTACK snälla Maria, dina ord uppskattas! Det har varit en mycket trevlig debatt - inga eller mycket få personangrepp vilket självklart underlättar samtalsklimatet. Många kloka tankar, jag kommer nog studera en del av inläggen extra noga senare.
SvaraRaderaKramar
Nanna
Vad fint, Nanna!! Blev liksom lite rörd själv nu :-) Kram! /Katarina
SvaraRadera