Eurovision - en hel del mer än bara tävling?!

Länge sedan jag sist skrev! Saknat det märker jag.

Ja, jag tänkte faktiskt skriva om något jag inte skrivit så mycket om trots att jag är väldigt intresserad och ser så mycket jag kan av - nämligen Eurovision.
Bland mina bloggvänner finns Anna som har skrivit inlägg kring tävlingen i flera år nu! Så jag har oftast bara läst hennes inlägg och kanske kommenterat där - funkar ju också bra.

Nu är ju vad man kan kalla Eurovision-cirkusen över för det här året men jag ville skriva lite kring olika saker som jag läst och sett efteråt.
Först och främst:
Det har kommit en fantastisk dokumentär som K-special gjort, som man fortfarande kan se på svt-play en vecka till eller så. Två delar dessutom! Kan knappast bli bättre.
Innehållet är också intressant - dokumentären drar paralleller mellan Europas nutidshistoria och tävlingens tillkomst, följer Europas utveckling genom ESC's ögon och visar också en hel del hemska och roliga klipp.

För det andra: Eurovision är en smältdegel och det är underbart att se. YouTube ger oss alla möjligheter att få återuppleva härliga ögonblick i tävlingens historia, både på och bakom scenen.
Jag har till exempel hittat det nedanstående klippet med supergulliga Alexander Rybak (ni vet han med fiolen och leendet som vann i Ryssland för Norge) där han möter en grupp som han gillar från årets festival. Jag måste erkänna att jag inte gillar gruppen. Eller sången. Eller framträdandet de gjorde i semin MEN Alexander gillar dem och vad som händer när de samlas gillar jag. Det bevisar liksom att smältdegeln finns och att Europa är svårtippade när det gäller vilka favoriter som går hem. Norges glada bidrag åkte ju ur och hamnade typ på tredje jumbo. Och sedan seglade Italien upp på en andraplats också, det tyckte jag var otippat faktiskt. Men uppenbarligen bara jag.


Och så lite kring vår egen svenska uttagning. Melodifestivalen. Den har liksom tagits över lite väl mycket av Christer Björkman eller?! (Och jag gillar ändå honom faktiskt) Vad har egentligen hänt med känslan? Fem lördagar är för mycket och så en massa röstning. Kanske om man fick rösta en gång på en och samma låt? Är det inte lite för många kända som sjunger (och är de också handplockade av Björkman - konstigt)?! Ja jag kan inte lösa det men känslan jag får när jag sätter mig ned för att verkligen njuta av schlagerns bitterljuva sötma fastnar gärna det lite för glatta i halsen som en hinna. Svårt att beskriva det där. Min högsta önskan hoppas jag ändå på till nästa år. Kommentatorerna får gärna ha fina kläder och se snygga ut - men de är faktiskt inte huvudsaken. Presentera låtarna och låt showen glänsa mer! Och sedan: kommentatorerna får inte var elaka hela tiden som den svenska mannen som kommenterade ESC var. Jag förstår att det är menat som ironisk humor men det blev till slut bara plumpt och tråkig stämning! Lyssna på Graham Norton (Storbritanniens kommentator sedan ett par år tillbaka) så lär man sig det där!

I årets ESC vann ju Azerbajdzjan med sin söt-tråkiga låt. Jag var ändå glad för dem. Funderade också på att kolla in landet lite, kanske till och med åka dit till finalen med familjen. Hälften av oss skulle i alla fall älska det! Sedan läste jag om landets styre, not nice, och hur presidentens hustru fått uppgiften att basa över ESC när hela produktionen hamnar i Baku nästa år. Ajaj.

Var det något mer? Jo, just det. Jag såg just om Ukrainas vinst - Wild dances. Gör det du också och bli glad!

AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP NANNA