Nu börjar jag faktiskt längta - efter vår. Kanske inte ens vår, utan bara lite mindre snö. Och lite, lite varmare.
Det är hemskt kallt, det viner runt benen när man är ute, snön singlar ner från himlen och yr upp från marken och taken.
Inte ens att jag hade min vårhatt idag hjälpte - nu har jag hört att det ska bli minus 17 grader till helgen! Usch, jag vill ha sippor och solsken, knoppar och tö.
Och jag vill ha det NU.
AB IMO PÉCTORE - UR HJÄRTATS DJUP
NANNA
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Är en fasa när vintern börjar om och om igen, nu måste vi lura den på något sätt, får väl låtsas det är vår, är ju vårmånad trots snöhögarna. Men är inte lätt att få några våraningar i stan när man snubblar fram i vinden och kylan, det enda är väl att fylla hemmet med vårblommor som folk boende i södra Sverige redan sätter ute, dagtid i alla fall.
SvaraRaderaDu har så rätt...vi får väl suga i oss när Anna får vår tidigare än oss - för så är det väl.
SvaraRaderaDessutom får vi försöka minnas vårvindarnas värme och tänka att det kommer att bli helt fantastiskt när den äntligen kommer!
Vi svenskar blir ju som galningar och går klädda i T-shirt redan vid plus tie!
Ha det!
Jag skrev dagens inlägg innan jag läste ditt så jag gjorde det inte för att strö salt i snösåren :) Men nu är det vår i sheffield, helt klart!
SvaraRadera